Aftonbladet – 15 november 1864, sida 3

Kongl, sundhetskollegii sätt att tolka rikets ständers beslut. Til Redaktionen ef Aftonbladet. Kort före sistförfiutne riksdag ingingo provincialläkarne till K. M:t med en underdånig petition, att i likhet med lärarne vid rikets elementarläroverk erhålla successiv löneförhöjning efter 10 och 15 väl vitsordad tjenstgöring. Denna ansökan förmådde dock icke tillvinna sig K. M:ts bifall, utan föreslog regeringen 1 det stället en tillökning af 500 rdr åt de äldsta provincialläkarne. Vid behandling af denna fråga i statsutskottet antogs. i ing borde erkännas de 20 provineialläkare, hvilka längst innehaft ordinarieeller extra provincialläkaretjenst, och statsutskottets tillstyrkande vann rikets ständers bifall. Vid genomförandet if rikets ständers beslut har det tillkommit kongl. sundhetskollegium att uppgöra förteckning öfver de 20 äldste provin cialläkare, hvilka till åtnjutande af lönetillök ningen borde ifrågakomma. Härvid företedde sig tvenne olika kategorier, nemligen: 1:o de som, ifran en viss pa konvgl. förordnande, förestått provincialläkaretjenster och sedermera erhållit kongl. fullmakter. 2:0 de som redan ifrån början af sin tjensteMit sådane fullmakter. i s af statsutskottet och rike edd, då med orden: innehafva tjenst? icke gerna kan ås annat, n att vara till samma tjenst af M:t utnämnd, ehuru det å andra sidan, för dem som icke i rättan tid aflagt det omtvistade embetsprofvet. kunde synas dt, att icke få räkna sig till godo den tid de, med kon; konstitutorial varit tillförordnade prov.-läkar Iblana de 20 äldste provincialläkarne finnes emellertid en upptagen, som efter värt förmenande icke, enligt nagondera af dessa kategorier, bort ifrågakomma. D:r J. D. Lindström förordnades den 25 Aug. 1837 till extra provincialläkare i L e di strikt och i Januari 1839 till provin are i Umeå; utnämndes till distriktläkare i Skellefteå den 1 Juli 1842 och till provincialläkare derstädes den 2 Nov. 1850. Skulle nu d:r Lindströms tjenstetid räknas efter den ofvammämnda andra kategorien, så finnas ej mindre än sex provincialläkare med äldre fullmaktsdata än Lindström, hvilka äro förbigångna. Om d:r Lindström åter, efter första ka rien, får räkna den tid han vi tillförordnad extra eller ordinarie provincialläkare, med uteslutande af de 8 år, ifrån den 1 Juli 1842. då han öfvergick till distriktläkare, och till den 2 November 1850 då han utnämndes till provincialläkare, så finnes det en, nemligen d:r Å. Monten, som varit tillförordnad ordinarie provincialläkare 10 år längre än d:r Lindström. Skulle åter den tid räknas d:r Lindström till godo, han fungerat som distriktläkare, hvilket dock tydligen strider emot rikets ständers beslut, som endast rörer provincialläkare, så är bemälte d:r Monten likafullt två år äldre i tjensten än d:r Lindström. Af dessa skäl synes det alldeles oförklarligt, att d:r Lindström blifvit uppta en ibland de 20 äldste provincialläkarne och k. sundhetskollegium torde, efter vårt förmenande, icke kunna underlåta att rätta det begångna misstaget — förutsatt nemligen, att Wistrands supplementhäfte till Sverges Läkarebistoria eger vitsord, derifrån hafva vi hemtat våra uppgifter. Suum evique.