Aftonbladet – 15 november 1864, sida 2

Den brottsliga qvinna, som var skuld till hela denna jemmer, gjorde sig emellertid i ordning att gå ned till de andra vid frukostbordet. Hon var denna dag dubbelt så vacker som annar , men det var ormens skönhet, och ehuru det till det yttre rådde frid och lugn i hennes själ, bältvade dock hennes hjerta af förskräckelse vid tanken på den syn som nu skulle möta hennes blickar. Det var ju ganska möjligt att det kommit till en förklaring mellan Leslie och Leonora, och att hon skulle se dem för alltid förbundna mot henne. Skulle hon se Leonora lycklig och glad vid medvetandet om att hon hos Leslie hade ett skydd mot alla vidare förföljelser, och möta en blick full af hat och förakt från honom, eller skulle hon se dem aflägsnade från hvarandra, så att hon sjelf kunde hoppas att bli lycklig? Hon öppnade med bäfvande hjerta dörren till matsalen och såg sig om med en lugn min, som icke röjde det ringaste spår af hennes sinnesrörelse. Hon hade emellertid helt och hållet misstagit sig i sina antaganden, emedan de två, som hon sökte, icke voro närvarande, ehuru alla de andra hade infunnit sig. Hennes hjerta klappade åte: af fruktan för att de kunde vara tillsammans och med flit höllo sig undan, emedan de voro alltför uppbragta på henne för att uthärda hennes åsyn, och sedan hon för syns skull ett ögonblick hade uppehållit sig i rummet, gick han åter ut, under förevändning att hon var orolig öfver Leonoras frånvaro och ville se efter hvar hon fanns. Då hon trädde in i Leonoras rum, såg hon genast att hennes lömska plan hade lyckats, och hennes bjerta svällde af glädje. Leonora, som kände sig sviken af den som var hennes allt i denna verlden och gripen af fasa öfver sin öfvergifna ställning, såg