Aftonbladet – 12 november 1864, sida 2

lit sin uppfostran bland främlingar, mer verkan deraf var helt olika, emedan har hade varit van att alla rättade sig efter ho nom och uppfyllde hans önskningar. Son han blifvit förd bakom ljuset af Laura, va det derför helt naturligt att han förvexlade det saktmod, hvarmed Leonora fann sig ut att på flera dagar skiljas från honom, med liknöjdhet och likgiltighet, och oaktadt hennes köld ännu mer eldade hans kärlek. förekom det honom dock som om hennes beteende stärkte hans misstanke om att en annan intog en del af hans plats i hennes hjerta. Leonora kände alt icke allt var så som det borde vara, oaktadt hon ej kunde förklara anledningen härtill, och Leslie kunde icke dölja för sig at det låg något tryckande öfver deras förhållande till hvarandra, som endast föga harmonierade med de få lyckliga dagar då de vandrade hand i hand genom skog och mark. Det är således den sista aftonen vi äro tillsammans?, sade sir Peter, då han och L ura sutto bredvid hvarandra i den sednares rum. Det har varit en mycket angenäm tid, som jag tillbragt här, oc jag skall aldrig glömma den.? Och hvilka minnen tager du med dig från vår lilla nunna?? frågade Laura. Låt mig för all del slippa höra något vidare om den lilla nunnan; jag är både led och trött vid henne. Jag kan inte komma någon väg med henne, och jag tror verkligen att alla våra möten ha varit mitt eget eller slumpens verk. Hon bryr sig inte om någon annan äv Leslie? Hon bryr sig alldeles inte om honomt, sade Laura; han är helt stött öfver att hon tager hans afresa så likgiltigt. Har han sagt dig det?4 Nej, inte med tydliga ord; men det är inte alltid nödvändigt att tala för att förklara sin mening. Du har en skarp blick, Laura, och du märker allting. Ja, det är en förmåga som mitt kön eger i högre mått än ditt. Om du vill