Jag vill inte gå allena ut i aftönX) sade Leonora: Villdu då åtminstone göra-mig det nöjet och tillbringa aftonen på ditt eget rum? sade Laura, i det-hon sökte tala i.en så låg och lugn ton som möjligt. Det gör mig mycket ondt att jag förtörnat er, sade Leonora, och jag vill göra allt: hvad ni önskar.4 Med dessa ord gick hon tillbaka sin-i huset och upp på sitt rum, medan Laura aftorkade de. tårar som hennes sinnesrörelse hade frampressat ur hennes ögon; -och-önskade allt möjligt ondt öfver den unga flickan, som hade varit nog gemen att beröfva sin välgörarinna hennes tillbedjare. 3 Då Laura trädde in i salen hade ännu ingen infunnit sig derstädes... Hon öppnade ett album : med -litografier och kopparstick och sökte på allt sätt qväfva: den sinnesrörelse som nyss hade uppskakat henne. Eit par minater sednare infann sig hennes bror och hans gäster, och deras första fråga var efter: Leonora. ?Hon sade till mig att hon skulle skrifva bref?, sade miss Chausen med låtsadt allvar. Sir Peter kastade. härvid en snabb blick å henne och log. Leslie uppfångade detta eende och betraktade i detsamma Laura; men hon såg rakt framför sig med den oskyldigaste min... Han märkte emellertid att unge Bicester hastigt sväljde en kopp kokhett kaffe och derpå efter några slag genom rummet öppnade dörren och försvann. Leslie följde ögonblickligen efter honom, utan att söka göra någon hemlighet deraf. Det hade blifvit alldeles mörkt, men han kunde dock se sin förmente rival, då denne gick in i alln, och skyndade genast efter honom. Sir Peter var allena, och kände sig sjelf öfverraskad deraf; men att hans ensamhet skulle bli aforuten af Leslie bragte hans förtret till sin kokpunkt, och Leslie var å gin sida uppbragt öfver att han skulle finna den unga officern synbarligen väntande på ett möte. (Forts: följer.)