steg uppåt kinderna vid dessa hårda ort och denna hemska profetia; men hon ville icke motsäga Laura, ehuru hon icke trodde hvad denna sade. Hör på, min snälla Leonora?, fortfor Laura, laga för din egen skull att du taer litet mera vara på din qvinliga värdiget. Du måste visa något oberoende, åtminstone så mycket att du står på lika fot med honom. Om han bråkar om saker som det inte är något ondt uti, skall du inte bry dig derom. Du måste höja dig upp till honom. Männen tycka inte illa om att vi höja oss upp till dem.? ?Jag skall söka lägga edra ord på minnet, svarade Leonora leende. Och så går du till klockaren åt migt, sade Laura äfven med ett leende, toch uppför dig som en snäll flicka.? Leonora skakade på hufvudet. Vill du inte göra det ?? Jag kan inte.? Säg då lika gerna strax att du inte vill, ifall detta är din mening. Nå, hvad svarar du ?? CJag kan verkligen inte göra det, och derför vill jag det inte heller. Det är bra; i sådant fall torde du kanske göra mig den tjensten och gå in till min bror och säga honom att jag är tvungen att gå bort i ett ärende, efter som du inte vill uträtta det åt mig, och att jag... ja; säg hvad du sjelf vill.? Med dessa ord vände hon den unga flickan ryggen och gick hastigt bort; men sedan hon gått några steg stannade hon åter och vände sig om, väntande att den godhjertade unga flickan skulle skynda efter henne. Leo nora stod emellertid alldeles stilla och såg efter henne. Laura skyndade tillbaka. Jaså, du vill således göra hvarken det ena eller det andra af hvad jag ber dig? Du vill således rent af trotsa mig! Skall jag hånas och begabbas i mitt eget hus? Gå genast till klockarn, annars måste jag tro att du är den otacksammaste menniska vå jorden.