Jag får aldrig gå ensam för sir Peter. Laura började att skratta. Vill du då att sir Peter skall stänga sig inne hvarje gång det behagar dig att hemta frisk luft ?? ?Nej, det menar jag inte?, svarade Leonora. Eller kanske fruktar du att han vill taga lifvet af dig, eller . ... Nej, ingenting, sådant.? Du inbillar dig kanske att han endast går ut för att njuta af ditt angenäma sällskap och söka upp dig der du går. Nej, det kan du vara lugn för — han går bara ut för att röka en cigarr. Ja, det vet jag också.? Men han röker inte på andra ställen än i trädgården och i alln, och äfven om den förfärlige unge mannen i detta ögonblick öfverlemnar sig åt tobakens syndiga njutning, kan du i alla fall utan minsta fara å till klockaren, som bor strax bredvid yrkan. Du nekar säkert inte att göra mig den tjensten, Leonora, Nej, det kan jag verkligen inte, sade Leonora. Mr Leslie tycker inte om att jag går ut ensam.? Men, ändtligen kom då sanningen fram! Du är således rädd för att få bannor. Stac kars liten, du har säkert redan mer än en gång fått bannor, och nu har du lofvat, att aldrig, aldrig göra så mera. Det kan man då Kalla ett snällt barn !? Leonora stod med tärar i ögonen. ?Ja4, sade hon till Laura, som helt uppbragt väntade på hennes svar, jag harlofvat honom att aldrig göra något som han inte tycker om.4 Nå, jag har då väl aldrig hört på maken till löjlighet! Du passar då inte mera till fru än om du vore ett spädt barn. Om du låter honom tyrannisera dig på det sättet medan han är din fästman, kan du vara säker om att han blir en riktig plågoande då han blir din man, och att han inom ett halft år skall vara alldeles trött och utledsen vid dig.? Leonora svarade icke härpå. Hennes blod