illfället att komma fram med denna listiga nänsyftning. 4Nej; svarade Leonora. s tHar du verkligen slutat dem alla? sade Leslie sakta. Nej, det har jag inte4, svarade Leonora innu saktare; men tala inte om det. Jag vill så gerna visa mr Chausen en liten jenst. 4 Hans syster trodde att du i går tilloragte hela aftonen med att skrifva, fortor Leslie. Hur skulle hon kunna tro det4, svarade Leonora; jag gick ju till sängs enligt henes önskan strax efter sedan vikommo upp ill oss.? Hon förstår sig inte illa på att kringgå saken !? tänkte Leslie. Inemot aftonen inträdde en förändring i väderleken. Solen strålade i sin fulla glans nnan hon gick ned, och en mild och benaglig luft herrskade i trädgården efter regnet, som hade uppfriskat blommor och växter. Hvilket herrligt väder!? sade Laura, då non och Leonora åter stodo vid det öppna fönstret, som vätte ut åt trädgården. Låt oss taga på oss våra hattar och spatsera en stund derute.? Leonora gick gerna in derpå, och sedan le hade tillbragt vid pass tio minuter i trädvården, sade Laura att hon ej kunde stanna ängre ute, Hör på Leonora, sade hon, skulle du nte vilja göra mig den tjensten att gå ill klockaren och be honom ge dig min osalmbok, som jag glömde i vår bänk? Det ir den med pergamentsbandet som jag fick f min bror. Jag glömde att taga den med nig, och nu, då vi hålla på att klistra, kulle jag gerna vilja fästa fast titeln på vaksidan, innan den alldeles lossnar.? ?Jag kan inte göra det i afton?, svarade seonora; i morgon skall jag deremot gerna. öra det, om ni så önskar.? Och hvarför kan du inte göru det nu ?? rågade Laura, i det hon vände sig till LeoIOTa.