got mekaniskt; men hon tänkte endast föga på hvad hon stod på väg att göra, emedan allt var i uppror och förvirring inom henne. Då hon klockan half nio gick ned i salonen, var hon vackrare och mer intagane än någonsin; men hennes hjerta klappade af häftig oro, hon var tyst och sluten och lät sin mat stå orörd, medan hon med upprördt sinne lyssnade till hvad Leslie sade, emedan hans ord icke voro ställda till heone. Hon sväfvade framför allt i en ständig fruktan för att något ord skulle yttras, som kunde bringa hennes komplott i dagen och visa henne i hennes rätta gestalt. Dagen började icke lyckligt för henne. Det var hennes afsigt att utfärden skulle företagas dels till häst, dels i vagn, emedan det härigenom skulle bli möjligt att skilja Leslie och Leonora från hvarandra, och resan gällde några vänner i trakten, der de gemensamma förströelserna skulle bindra de båda förlofvade att draga sig tillbaka för sig sjelfva. Innan frukosten var slutad började emellertid det regn, som länge hade hotat, att nedfalla i strömmar, och mr Chausen förklarade nu att det var omöjligt att fara ut i ett sådant väder. Det skulle bli för sent, äfven om regnet upphör längre fram på förmiddagent4, sade han. Du måste hitta på någonting annat, och då du och Leonora skrifvit edra bref och sytt litet på edra kragar och annat bjeffs, få ni lof att hjelpa mig med att flytta snäckorna ut ur biblioreket ach lägga dem i deras nya lådor. Jag skulle gerna se att namnen på dem blefve skrifna riktigt vackert på nya lappar, och att ni ;jorde små nätta pappersaskar att lägga snäckorna uti. I det hela taget är jag rätt lad att det regnar. I sådant fall vill jag också vara glad leröfvert, sade Laura. Vill du hjelpa ss, Leonora? Ja, med största nöje. Du kan säkert inte ha flera bref att krifva, sade Laura, i det hon begagnade