Aftonbladet – 10 november 1864, sida 2

bröst, och Leonora var ledsen och orolig, medan de andra icke kunde märka annat än att de med lif och själ deltogo i bönen. Laura aflägsnade sig med, Leonora strax efter bönens slut, under förevändning att de måste vara tidigt uppe den följande morgonen för att vara färdiga till en liten utflykt som hon hade arrangerat. Leslie var så förälskad att det icke var honom möjligt att vara ond på Leonora, och.han hade för öfrigt upphört att behandla henne på ett öfverlägset sätt, emedan han derigenom skulle kommit att stå i allt för faderligt förhållande till henne; men han såg på henne med en sorgsen blick, som var ett så naturligt uttryck af hans känslor, att tårarne kommo henne i ögonen. Han märkte dessa tårar, och de försonade allt. tHon är bedröfvadt, sade han för sig sjelf, hon inser att hon handlat orätt. et är intet tvifvel om att skulden mera ligger hos honom än hos henne. Men hvarför skulle hon väl komma fram med den utslitna förevändningen att hon skulle skrifya bref, och hvarför sade hon till mig att hon blifvit sänd i ett ärende? Och hon säger dessa små osanningar på ett så oskyldigt sätt, att hon skulle bedr-ga hvarje man, som vore nog enfaldig tro att det finnes en qvinna som inte talar osanning. Då han kom upp på sitt rum för att lägga sig gick han länge fram och tillbaka försänkt i dystra och grubblande tankar.