Aftonbladet – 10 november 1864, sida 2

Stormen I Kalmarsund. (Korrespondens till Aftonbladet.) Kalmar d. 6 Nov. på aftonen. Natten till denna dag började en förfärlig storm, som äfven under hela dagen fortfarit. Stormen har stundom varit åtföljd af såväl snösom hagelbyar, och redan i närheten af vår hamn har den genom stormen åstadkomna förödelsen varit ohygglig att skåda. Följande olyckor hafva, då detta skrifves, blifvit kända, ehuru, tyvärr, många andra äro ait befara. Norska barkskeppet Presto, kapten Dedekam, hit inkommet barlastadt från London, för ätt lasta plankor, ligger på ön Prestön strax utom hamnarmen, med kapade master och anses förloradt; besättningen bergad. Skonerten Redligheten, kapten Lundqvist, från Wåldö, med kapade master, ligger äfven vrak på Prestön. Skonerten Johan Peter, kapten Lind, ligger flott men har måst kapa båda masterna, besättningen bergad. Skonerten Elis, kapten Brunberg, hemma härstädes, låg mellan Skäggenäs och Kalmar på lördagspatten, men såväl fartyg som besättning äro spårlöst försvunna. Skonerten Emilie, kapten Håkan Nilsson från Mönsterås, ligger vid Ölandslandet med kapade master, besättningen bergad. Tvenne jakter, hvilkas besättningars öde man icke känner, ligga uppkastade på grund i den nära staden belägna Bergaviken. Skonerten Carl August, kapten Thunberg från Figeholm, har under hatten till söndagen, sedan ankarkettingarne sprungit, sjunkit helt nära redden, och hela besättgingen har omkommit. Fartygets masttoppar synas några alnar öfver vattnet. I drift hafva följande fartyg kommit, om hvilkas tillstånd man saknar all kännedom: skonerten Amor, kapten Parrow, hemma härstädes. Skonerten Jenny, kapten Bergström, Skonerten Freden, kapten Jonsson från Slakmöre (hvilken tros med besättning och allt sjunkit vid Stensö, ehuru man ännu äro oviss om huruvida det är Freden eller något annat fartyg). En skonert, tillhörande och förd af kapten Wickstrand från Hammarglo, strandade på Refsudden och besättningen troligen bergad. En Olandsjakt, som stött på grund å fyren Grimskär, då besättningen hoppade i vattnet och vadade i land, en lycka för dem, emedan fartyget ögonblickligen derpå dref till sjös. Med ett ord: i mannaminne ha vi icke sett så stor förödelse för våra ögon som nu, och icke heller har någon upplefvat minnet af någon storm, så rasande som denna. Plank och takpannor hafva flugit om hvartannat på stadens gatör; telegrafen är sönderblåst och oräkneliga träd påstås i skogarne helt nära staden hafva nerblåst. S—n.