Aftonbladet – 10 november 1864, sida 2

MALA pPlEHYt2, UPPTPIPUTLIGR AVATLIIIRTMAD VIS ARGIET et, hade föreningen i får samlat sig för att bi-lt Iraga till dagens högtidlighållande. Under mul: ik afmarscherades till kyrkan, der såväl före l; sudstjensten som under te deum trefaldiga rärssalvor aflossades. Eftergudstjensten nppblaåtes i kyrkan af den härstädes, sedan ett par år, xisterande, af 6 amatörer bestående, musikkåen folksången och ett par andra för tillfället äm liga musikstycken. Kyrkan var till träng. sel fylld af menniskor. I morgon skall föreningen afmarschern till Skricarhyttan för att om måndag deltaga iskjutninsen om det af staten anslagna pris. — I Folkets Tidning skrifves från Lund: En arbetare som varit anställd som extra banvaktare vid härvarande jernväg, har blifvit afskedad för det ?han stoppat nedgående morgon.åget derföre att en katt passerade banvallen.? — Emedan vår uppmärksamhet blifvit fästad på förloppet vid den sednast verkställda Markegångssättningen för Stockholms län, hafva vi ansett oss om densamma böra taga närmare kännedom, och resultatet deraf är i sanning så märkvärdigt att vi icke kunna underlåta att derför redogöra. Ifrågavarande markegångssättning egde rum den 2 i denna månad. Såsom deputerade vid nämnde förrättning tillstädeskommo för ridderskapet och adeln: kammarherren v. Francken och anditören Gripensvärd ; för presteståndet kontraktsprosten Kullman och kyrkoherden Printz; för borgarståndet rådmännen Pettersson och Cederstedt från Waxholm, och för tondeståndet landtbrukaren J. Wener och rusthällaren N. Bergman, hvilka samtliga, författningsenligt, gingo in på ?att efter bästa förstånd och öfvertygelse fullgöra? deras Vid bestämmandet af murkei råg ade sig skiljaktiga meningar. Hr Wear tulcåg att pricrt å nämnde vara borde bestämmas till 1 rdr 67 öre pr kub.-fot, till stöd hvarför åberopades att detta var det allmännast gällande ä hufvudstadens torg, der föröfrigt nämnde sädesslag äfven till lägre pris afyttrats. andra sidan yrkades att rågpriset skulle bestämmas till 1 rår 75 öre, emedan denna vara kunde och borde betinga nämnde pris. Enär meningarne icke kunde sammanjemkas, anställdes omröstning pr kapita. Dervid inträffade att bondeoch borgarståndets deputerade voterade för 1 rdr 67 öre, hvaremot presteståndets och adelns ledamöter, med frångående af sitt förra pris, nu höjde detsamma till 2 rdr pr kub.-fot, fastän under diskussionen ingen af dem framställt ett sådant, eller ens antydt att det kunde, anses såsom gångbart eller betingadt. ÅAtgarden föranleddes dock synbarligen genom samma deputerades föresats att uppbringa markegångspriset till 1 rdr 75 öre. Emellertid, och då rösterna utföllo till lika antal för två olika pris (nemligen 4, röster för 1 rdr 67 och 4 röster för 2 rdr), så blef följden deraf, i. enlighet med 3 65 mom. i förordningen för markegångssättningen, att medelbeloppet af de begge föreslagna prisen blef det gällande — således 1 rdr 84 öre, eller 13 öre högre än det som utgjort medelbeloppet om adelns och presteståndets deputerade vidhållit det pris, som de under diskussionen påyrkat. Ordföranden i markegångssättningen, landshöfdingen grefve Liljenerantz, som enligt författningen icke eger rösträtt, lät till protokollet anteckna sin särskilda mening af innehåll, ett priset å en kub.-fot råg tilläfventyrs bordt bestämmas till 1 rdr 75 öre?. För samma åsigt lärer ock adelns och presteståndets deputerade uttalat sig, äfven sedan resultatet af voteringen blifvit käntt. De förklarade sig nemligen villiga att nedsätta priset från 1 rdr 84 öre till 1 rdr 75 öre om de öfriga deputerade derom ville förena sig, hvilket förslag åter dessa förkastade på den giltiga grund att den författningsenligt verkställda voteringen icke af deputerade kunde egenmäktigt upphäfvas. Af hvad nu anförts framgår att de två första ståndens deputerade förfarit på ett särdeles lättfärdigt sätt och att de sannolikt förgätit just det hvartill de i den aflagda eden förundit sig. Ty huru annars förklara, att de vid voteringen fixerade ett högre pris, än det som de dessförinnan under diskussionen uppgifvit såsom det gällande? et är obestridligt att dessa deputerades åtgärd skulle väcka ett ganska allmänt och derjemte fullt berättigadt missnöje bland länets räntegifvare, samt att besvär mot åtgärden skola anföras hos kammarkolleium. Men om dessa besvär skola medföra ehörig verkan måste de anföras af alla räntegifvare inom länet, ty i annat fall, och under förutsättning att rättelse beviljas, kommer den endast dem; till godo som esvärat sig. Deremöt finnes det en annan utväg, som synes oss vida ändamålsenligare. Regeringsformens 75 stadgar nemligen, att ?de årliga markegångstaxorna skola upprättas genom deputerade af alla riksstånden, nämnde å det sätt hvarje stånd särskildt för sig öreskrifver?. Nu är förhållandet, att den ena af bondeståndets deputerade vid den ifrågavarande markegångssättningen, landtbrukaren J. Wener, visserligen är arrendator af Svartsjö kungsladugård, men är icke jordegare, följaktligen icke valbar till riksdagsledamot i bondeståndet, och således icke qvalificerad såsom ombud för samma riksstånd vid en förrättning der beslutanderätten skall utöfvas af ledamöter direkt SINNE NRO INNE SN RS SSA RER ANSE AKT KUNG ro om 2, Aj