stora tjenster. Preussens nuvarande med Rysslands alltför mycket befryndade officiella politik må huru mycket som helst vara obenägen mot detta. sträfvande och i junkerlig förblindelse förblanda framtidens skandinavism med den polska frågan och andra såsom olösliga ansedda problemer. Men ministererna äro ej eviga, och historien lär, att folkens lifsförmåga varit varaktigare än stundens alla kortsynta regeringssystemer. Fredsinstrumentet hitfördes i förgår af en fältjägare. Då offentliggörandet är att snart vänta, vore en resumå af vilkoren öfverflödig. Oppositionsbladen ha klandrat, att den skogrika halfön Stenderup midt för Fyen fått behållas af Danmark, hvarigenom herraväldet öfver Lilla Belt släppts ur händerna. Ratifikationerna komma att utvexlas ungefär om tre veckor, och Jutlands utrymmande af de tyska trupperna skall följa snart derefter. I Schleswig-Holstein deremot skall en preussisk-österrikisk besättning sannolikt stanna qvar, till dess arfföljdsfrågan är fullt reglerad, hvilket ännu någon tid torde låta vänta på sig. Österrike vill icke qvarlemna mer än en brigad, ty det behöfver alla disponibla trupper i Venetien, der insurrektionen i Friaul uppdagat vidtomfattande planer af handlingspartiet, att förtiga de permanenta och de genom Septemberkonventionen förstärkta farorna. Preussen skall väl förminska sin nuvarande truppstyrka i hertigdömena, men likväl der qvarlemna ett tillräckligt antal, för att ej släppa ur händerna fördelen af faktisk besittning med afseende å möjligen inträffande europeiska konflikter, som kunna utfalla till dess förmån. Oafsedt möjliga annexionsplaner, är det bekant, att Preussen fordrar vissa medgifvanden i afseende å den militära och maritima anslutningen såsom lön för sina ansträngningar och uppoffringar. Det är tydligt, att redan af detta skäl måste möjligheten att utöfva ett slags pression på det framtida afgörandet förefalla det önskvärd. Hvad annexionstendensen angår, så gynnas den ingalunda af konungen, för så vidt det är fråga om Schleswig-Holstein. Deremot står det fast, att Preussen officielt arbetar på en personalunion med Lauenburg och gör anspråk derpå till ersättning för krigskostnaderna. En privatskrifvelse från preus siska sändebudet i London, grefve Bernstorff, som har egendomar i Lauenburg, till förvaltaren af grefve Bernstorff-Gildensteens gods lemnar intet tvifvel öfrigt härom. Det meddelades de lauenburgska ständerna och har inverkat på deras bekanta beslut den 21 Okt., hvilket har en personalunion med Preussen i sigte. En lauenburgisk deputation väntas till Berlin, och det svar, konungen skall gifva densamma, torde komma att innehålla några förbehåll om de österrikiska medbesittnivgsrättigheterna, men skall sannolikt i hufvudsaken utfalla samtyckande i afseende å personalunionen. Så långt skall således allt tills vidare gå sin gilla gång, ty innan arfföljden kan leda till en konflikt, måste de särskilda stridiga pretentionerna först framträda mera ohöljdt och skarpare. Men ett annat element till tvedrägt mellan Preussen, Österrike och tyska förbundet ligger doldt i frågan om hertigdömena, på hvilket den s. k. preussiskösterrikiska alliansen sannolikt skall stranda inom en ej aflägsen tid. Preussen påstår nemligen, att förbundsexekutionen måste upphöra efter fredens afslutande, i det att Danmark öfverflyttat sin suveränitetsrätt på Preussen och Österrike. Dessa hade enligt den preussiska uppfattningen blott att underhandla med förbundet om den holsteinska representantens inträde. Preussen skall derföre inom kort formligen föreslå på den frankfurtska förbundsdagen, att förbundstrupperna skola dragas ur hertigdömena. De medelstora staterna med hr Beust i spetsen skola sätta sig emot detta och söka öra gällande, att förbundet eger en hög etsrätt till Holstein och således har ett ord med i laget vid arfföljdens ordnande. Österrike hade på sista tiden vacklat i afseende å detta svåra problem. Men det var att märka, att grefve Rechberg redan började starkt förfäkta Guizots sats: On tombe toujours du eöte ou Pon penche?, och att han trots de berlinska officiösas beröm för hans ömhet om den preussiska alliansen på van ligt sätt koketterade med medelstaterna. Hans efterträdare, grefve Mensdorff-Pouilly, har redan afsändt försäkringar, som bekräfta antagandet, att han skall följa Österrikes gamla traditionella politik och i den tredje mellanstatsgruppens understödjande söka en motvigt mot Preussen, Allt hvad ministeriella korrespondenser från Berlin draga fram i motsatt syftning är ren humbug. Man skall i och för förbindelserna med utlandet veta att ännu en tid skyla öfver den mellan de båda stormakterna och i Tyskland hotande konflikten, men den skall dock snart lysa fram för allas ögon och ådagalega det preussisk-österrikiska förbundets ihålighet. Kejsaren af Ryssland väntas hit i dag och skall qvardröja en dag, för att deltaga i Hubertsjagten. Furst Gortschakolff, som anländt redan några dagar före honom, rådplägar mycket med hr von Bismarck. Härom och om Nizza i mitt nästa bref. KKR Underrättelser frin Danmark.