dess verkliga syftemål — erhållande af drawback vid export af bränvin — uppgifves, utan i stället framhålles mitt enskilta bref och åtskilliga antydda dåliga motiver, såsom vore det hufvudsak, hvilket Westeråstidningen troligen begagnat för att som man säger blanda bort korten? då den ej var i tillfälle framkomma med nåra talande skäl emot sjelfva petitionen. et är ?en gammal god regel? att ingen bör ohörd dömas, men denna sats har Aftonbladet denna gången glömt, ty denna petition, ber jag få upplysa, afser ingalunda något obehörigt skydd, och då redaktionen kallat den ett protektionismens sista försök?, fruktar jag mycket att redaktionen icke ens besvärat sig med att läsa den ehuru den finnes införd i Östgötha Correspondenten, enär redaktionen i sådant fall nog skulle hafva funnit att hvad bränvinsbräns narne nu anhålla om, sedan de visat huru framför hvarje annan fabriksnäring deras förtjenar namnet af naturlig, är endast likhet inför lagen, att deras handtering skall betraktas som hvarje annan loflig rörelse utan att vara underkastad annan undantagslagstiftning än den som nödig kontroll och infordrandet af bränvinsskatten gör nödvändig, samt att då denna skatt är så hög, både för att skaffa staten en inkomst och hämma superiet, den måtte under ett lämpligt drawbackssystem återställas bränvinsafskeppare sedan det blifvit visadt att varan lossats å sin utländska destinationsort. För den svenska bränvinstillverkaren är drawback nödvändig för att kunna konkurera på den utländska marknaden liksom den är fullt billig, enär de länder hvarifrån vi erhålla vår tillfälliga import, gifva drawback. För Aftonbladet, som städse kämpat för frihandelsgrundsatsernas fulla tillämpning hos oss, vore det, enligt min förmening, högst inkonseqvent att för bränvinsindustrien önska andra inskränkningar än de i petitionen nämnda, eller en från andra länder afvikande undantagslagstiftning som skulle omöjliggöra hvarje försök för Sverge att till utlandet kunna försälja bränvin, och jag tycker att Aftonbladet borde till och med anse bränninsbrännarnes begäran om förhöjd införseltull å utländskt bränvin billig, så länge det är dem i brist på drawback törvägradt att exportera, hvilket till och med sednast församlade rikets ständer ansågo rättvist, då bränvinstullen af dem höjdes med 10 öre pr skålp. alcohol som regeringen dock ickesanktionerade. Dessutom torde det vara allmänt bekant att svenska bränvinet hulfvudsakligen tillverkas utaf potates, slö säd m. m., som ej gerna kam exporteras, hvarföre det väl borde vara en fördel om dylika råämnen förädlades till en lättforelad och dyrbar exportvara som kunde i goda år som detta tillverkas i hur stor myckenhet som helst, utan att som nu behöfva ovilkorligen inom landet konsumeras. Jag anser att denna fråga om drawback vid export af bränvin, just emedan den är så naturligt rättvis, är en af de frågorna som icke kunna falla och en af dem som man skulle hålla landets mest lästa fidning räkning för om den ville mäktigt hjelpa till att snart få på ett billigt och gynnande sätt löst. Stockholm den 4 Nov. 1864. L. 0. Smith.