Aftonbladet – 9 november 1864, sida 1

EP Sw ee det lamplisastt, I ACL BUHIUBS IVT TERUAb, EvE denna medeltid skulle beräknas efter Stockholms, andra åter efter Köpenhamns meridian. Mycket beror härvid på den utgångspunkt man tager: om man t. ex. anser det vara af någon vigt att i en sådan sak som denna smeka lokalläiängan, eller om man betraktar såsom det enda vigtiga att uppnå ett resultat, som i praktiskt hänseende är riktigt och nyttigt; om man vill betrakta Sverge i detta fall såsom någonting isoleradt, eller anser den Skandinaviska halfön såsom ett helt, som i detta hänseende bör ega gemensamhet och ordna förhållandena efter samma princip. I fall man håller sig till Sverge ensamt, så har det blifvit sagdt och återupprepadt många gånger, att Stockholms meridian utfr ungefär medelmeridianen för vårt land. etta låter något för den som hör det, utan att närmare på kartan se efter, på hvad sätt denna meridian delar) vårt land och som icke besinnar, hvad som är syftemålet med anordnandet af en medeltid, nemligen icke att för ro skull tillämpa en eller annan abstrakt teori, utan att praktiskt lätta och befrämja trafiken menniskor emellan. Om man på en karta öfver Sverge drager upp Stockholms meridian, skall man finna, att han visserligen är ungefär lika långt från Haparandas som från Strömstads meridian, men att han delar landet på sådant sätt, att på ena sidan finnes nästan allt Sverges bebodda och odlade land, på den andra hufvudsakligen en smal, svagt befolkad kustremsa högt uppe i norden, der man troligen aldrig fär några jernvägekommunikationer i en större utsträckning. Denna linie delar Sverges befolkning så, att omkring 3 millioner 850,000 komma på den ena och omkring 150,000 på den andra. Tager man åter Norge med och betraktar halfön såsom ett helt, hvilket väl torde vara rättast, då det svenska jernvägssystemet snart skall sammanknytas med det norska och inom få år dagliga bantåg komma att gå mellan Stockholm och Kristiania, så visar sig förhållandet ännu ogynnsammare. Då delar Stockholms meridian halfön på sådant sätt, att pa ena sidan komma ungefär 5 millioner 285,000 svenskar och norrmän, samt på den andra 150,000 svenskar och 15,000 norrmän, hvaribland ett icke obetydligt antal nomadiserande Lappar och Qväner. ) Antages åter Köpenhamns meridian såsom bestämmande medeltiden — hvilket äfven har ett särskilt ekäl i den lifliga kommunikation som kommer att ega rum med Danmark, då Helsingborgsbanan blifvit öppnad och de svenska jernvägsturerna bragta i samband med Helsingörsbanan och då inom kort den jutska jernvägsanläggningen torde komma att utsträckas till Fredrikshavn gent emot Göteborg — så skulle denna meridian komma att löpa midt igenom Skandinavien, så att Stockholm finge 22 och Bergen 29 minuters differens från soltiden, och så att på den ena sidan om denna meridian berunne sig omkring 400,000 svenskar, 1,700,000 danskar och 1,350.000 norrmän, tillsammans 3,450,000 innebyggare; på den andra 3,600,000 svenskar och 150,000 norrmän, tillsammans 3,750,000 innebyggare. Då det för bestämmande af ifrågavarande medeltid äfven är af vigt att tänka på de öfriga länder, med hvilka vi i närmaste hand hafva lifliga kommunikationer, så saknar det icke heller sin betydelse att Köpenhamns-tiden blott några få minuter differerar från Berlins tid, då deremot den Stockholmska meridianen går fram genom Posen och Schlesien. Skulle någon finna anstöt vid att uppnämna medeltiden efter Köpenhamn och endast till följd af detta namn vara färdig att vilja förkasta en praktiskt god och riktig sak, så må man då till lugnande af så känsliga sinnen lemna Köpenhamn alldeles å sido och i stället tala om Ålingsäs meriIdan, hvilket blir sak samma. Invid Alingsås togs det första spadtaget å svenska statens jernvägsanläggningar, hvilket ju skall för minnet bevaras genom ett upprest monument. Det vore ju då icke så oldmpligt, om från denna punkt den gemensamma tiden för jernvägstrafiken beräknades. Telegrafstyrelsen har redan infört ifrågavarande medeltid för telegrafväsendet, hvilket befunnits praktiskt användbart och lämpligt. Vid det förlidne år i Göteborg hållna naTtionalekonomiska mötet i Göteborg, uti hvilket ett stort antal sakkunniga personer från alla tre rikena deltogo, uttalades den gemensamma tanken, att en medeltid, i öfverensstämmelse med Köpenhamns meridian, borde antagas för jernvägar, telegrafer och post i de tre rikena samt att äfven denna tid borde bestämmas såsom borgerlig tid, d. v. s. såsom fatalietid i och för alla publika förrättningar. Man anförde der tillika åtskilligt i afseende på tillämpningen af denna id och öfvergången från gamla sättet för den borgerliga tidräkninIgen till det nya. Denna öfvergång trod.des lämpligast kunna ske på det sättet, att i almanachan för det år, då den nya tidräkningen skall träda i verkställighet, införes en tabell, der namnen å alla rikets kyrkor äro i alfabetisk ordning införda. Vid hvarje namn står en siffra, som utmärker, huru många tidsminuter kyrkans meridian skiljer sig från den antagna meI delmeridianen och framför siffran står tecknet eller — allt efter som kyrkan ligger i öster eller vester om meridianen. En beskrifning öfver sättet för användandet skulle åtfölja tabellen. Med synnerligt nöje erfara vi, att jernvägstrafikstyrelsen, säsom våra läsare finna af en notis på ett annat ställe i dagens blad, i ett till K. M:t afgifvet utlåtande förklarat sig anse att bland de väckta förslagen företrädet bör lemnas åt det, som omfattar den för telegrafförbindelserna redan gällande medeltid. Glädjande är det äfven att frågan blifvit hänskjuten till vetenskapsakademien, som utan tvifvel skall bedöma densamma icke efter ett tomt ljud eller småaktig lokalfäfänga, utan efter hvad I som i sak kan vara vigtigt och gagneligt. ) Vi erinra oss sedan detta var skrifvet och uppsatt, att på östra sidan om Stockholmsmeridanen tfvan Hocor än Gatland med 47 NOM