Aftonbladet – 8 november 1864, sida 3

Underrättelser från Danmark. Det kongl. bådskap med hvars uppläsande konseljpresidenten i lördags öppnade riksrådet var af följande lydelse: Vi Kristian c. Den Krig, som tvende Stormagter have paafört Os, og som har havt et saa ulykkeli; Varald, har tvunget Os til at indgaa de haarde Fredsbetingelser, i hvis Fölge en Del af Monarkiet skal afstaaes. Hertil udfordres efter Grundloven af 18de November 1863 15 Rigsraadets Samtykke. Vi have derfor sammenkaldt Eder til en overordentlig Samling, paa hvilken Vi desuden forbeholde Os at lade forhandle om de Forandringer i Forholdenes Ordning, der som Fölge af Freden maatte blive nödvendige. Vi behöve ikke att sige Eder, med hvilke Fölelser Vi begjere Rigsraadets Samtykke till Afstaaelse af en Del af Monarkiet; thi de samme Fölelser, hvormed Vi gjöre det, maa ogsaa gjennemtrenge Eder. en ligesom Tanken om, hvad Vi skylde Danmarks Folk og Landets Fremtid, har ledet Os, saaledes ville ogsaa I holde fast ved denne Tanke under den Gjerning, der nu paaligger Eder, og vise den mandige Selvbeherskelse, hvormed en stor Ulykke skal beres, for at en endnu större kan undgaaes. Fedrelandet söker i den sista af sina artiklar om arfföljden bevisa, ått sedan nu all legitimitetsrätt genom furstliga arfsafsägelser till förmån för Christian IX är förstörd, återstär för denne, som rätt till Danmarks tron, endast hans adoption som tronföljare af salig kung Fredrik VII och hans val af danska folket. Bladet säger uttryckligen med spärrad stil: ?Christian IX:s rätt hvilar på folkets val; han är ej arfkonung, utan valkonung?. Bladet vill naturligtvis dermed säga, att han kan förverka sin rätt. Fedrelandet yttrar till sist i dessa artiklar följande: Låtom oss antaga, att den gläcksborska mansstammen utdog i dag eller i morgon, utan att Christian IX förut fått en ny tronföljare vald i hänsyn till successionsordningen art. III; i så fall är den danska kronan — icke, såsom man påstått, herrelöst gods, detta är aldrig någon krona, så länge ett folk är medvetet om sin rätt och värdighet och råder öfver sitt öde; ty all herrskarerätt hvilar dock till sist på folkets val — men det danska folkets fria egendom, som det kan öfverlemna till hvem det vill efter sitt politiska behof och sina nationala önskningar, utan något afseende på tyska prinsars eller priosessors familjeförhållande till den utdöda konungaätten — afseende, som blott alltför ofta utöfvat ett förderfligt inflytande på folkets öde, icke minst då vår gamla infödda konungaätt dog utmed Margareta och tyska prinsars upphöjande på tronen störde den lyckligt upprättade unionen med brödrarikena.? I samma anda uttala sig äfven andra danska tidningar. Så hade t. ex. Berl. Tid. uti en af oss förut nämnd häftig artikel mot riksdagen i afseende på högmålsprocessen mot Bille, i ordalag, som voro synnerligt retade, uttalat sin förundran öfver att den kunde låta hr Bille försvara sig ?i Kongens eget Slot?. Riksdagen häller nemligen sina sammanträden på Clhvistiansborgs slott. I en artikel med den pikanta öfverskriften Maae vi vere her?? skrifver med anledning häraf en riksdagsman i Folkets Avis: I den makalösa artikel, hvarmed Berl. Tid. firade regeringens attentat mot den vetenskapliga diskussionsfriheten, genom att fordra Folkethingets samtycke till att Bille blef åtalad, förekom