med tillit och förtröstan blicka upp till en älskad konung; utan fruktan och förbehåll frambära våra önskningar, förhöppningar och bekymmer till hans tron, och i våra rådslående församlingar, vare sig för hela riket eller hvar på sin ort, fritt yttra oss och besluta öfver medlen och sättet att befrämja allmän sch enskild trefnad och förkofran. Till eder, värde herrar representanter af Christianias kommunalstyrelse, anhäller jag, på Stockholms stadsfullmäktiges vägnar, att få framföra en hjertlig och broderlig välkomsthelsning, med betygande af vår erkänsla för eder beredvillighet att efterkomma inbjudningen. Viönska alla, att vistandet i Sverges hufvudstad må hafva varit eder angenämt; att minnet deraf måtte sammansmälta med hägkomsten af de Svenska vänner, I här förvärfvat, och att I måtten med dessa samma känslor emottaga den skål, jag har den ärsn föreslå för Christiania och eder. Borgmästaren i Kristiania, Fougstad, tog härefter ordet och uppläste ett telegram från arbetareföreningen i Bergen, innehållande vördnadsbetygelser för konungen och uttryckande nämnde sällskaps lifliga deltagande i glädjen öfver föreningsfesten. Till detta telegram anknöt hr Fougstad på ett särdeles lyckligt sätt sin tacksägelse för den nyss föreslagna skålen. Denna helsning från Bergens arbetarförening, sade han, utgjorde hans svar: då föreningstanken trängt så djupt in hos massan af folket, som denna helsning bevittnade, så vore det i sjelfva verket icke en fest vi firade, det var en historisk händelse vi upplefde. Föreningen hade ingåtts under förhållanden, som i många afseenden voro vanskiiga. Anledningar till oro och farhågor hade icke saknats å någondera sidan. Men huru lycklig vore icke deremot ställningen nu! Och betydelsen af denna fest skulle derlöre kännas äfven utom de båda rikenas gränser och utbreda vissheten derom, att de förenade rikena stå starkt och fast sammanslutna i förhållande till utlandet. Talaren var förvissad, att om något skulle inträffa, som försvagade intrycket af denna fest, skulle man allmänt med smärta erfara det. Han hyste dock det hopp, att sådant ej skulle inträffa, och han uttalade den önskan, att enhvar måtte bidraga dertill, att det lagda fröet må uppspira, att föreningen må alltmera utvecklas och befästas och att man vid sina sträfvanden för detta ändamål icke må å någondera sidan förgäta, att då man ingår ett bolag, man städse måste fästa något afseende på sin bolagsman och understundom äfven för hans skull underkasta sig någon uppoffring. Ett motsatt förfaringssätt vore ingenting annat än egoism. För förenifgsverkets fullständiga genomförande hade vi likväl behof af en mäktig allierad, den talaren också hoppades att vi snart skulle erhålla. Han menade — jernvägen mellan Stockholm och Kristiania. Under lokomotivets hjul skulle, derom var han förvissad, den sista fördomen krossas. Kristiania skulle ock genom jernvägen bli försatt i tillfälle att återgälda den gästfrihet, som dess deputerade nu fått röna härstädes. Slutligen behagade konungen föreslå en skål för Stockholms stad. ?Jag är van?, yttrade H. M., att älska denna stad, der Mälaren förenar sig med Österhafvets fria våg. Desto mera gläder det mitt hjerta, då jag sett huru två brödrafolks förening här firats. Må detta samhälle gå i spetsen för allt ädelt och skönt! Stockholms stads välgång !? Sällskapet uppsteg härefter från bordet och samlades 1 smårummen för att intaga kaffe. Klockan var redan öfver 8 och samtlige gäster aflägsnade sig snart för att infinna sig vid galaspektaklet, som någon stund sednare tog sin början. Samtliga sångerna voro af C. A. W. Strandberg (Talis Qualis). Innan vi afsluta redogörelsen för denna lysande bankett böra vi äfven nämna ett ord om den vid hvarje kuvert framlagda matsedeln och musikprogrammet, något som konseqvensen torde fordra, då vi i lördagsbladet meddelat matsedeln från festmiddagar af en annan klass. Stadsfullmäktiges matsedel omslöts af en i guld och färger tryckt ram af arabesker, omfattande öfverst två medaljonger, den ena med en utsigt af Stockholms slott, den andra med en utsigt af Oscarshal vid Christiania. Mellan dem yntes, i ett blått standar med guldfransar, Stockholmsvapnet, S:t Eriks hufvud, och Carl XV:s krönta namncehiffer. Sjelfva matsedeln upptog följande rätter och viner: Punch å la Romaine la Rose... 3 . Potage: Tortue å langlaise. Petites timballes aux truffes et champignons. Chåteau yquem . ..... Turbot å la gentvoise, Pommes de terre. Champagne crement. . . Selles de Daim maring, å la jardiniere. Pig:on de Longueville . Salfnis de Gelinottes aux truffes. Porto-blane. .. Aspices de homards, garnis dhuitres. (hamp. cråm. supcrieur. Jeunes poulets å la S:te Heline. (los-Vougeot . Terrines de foies de Strasbourg, å la gelee. Dindonneaux råtis, — Salade. Asperges nouvelles, en branches. Pouding au Marasquin å la diplomate. Moulon ...sss Marcobrunn ( Ausl Champagne ecabixel . Sherry... . . Gelse au champagne. (håteau Lo Nougats å la Parisienne. MHadire. .. Glaces varites. Porto-rouge Cakes, beurre et fromage. Champagne C stanee . ... . Dessert, Compottes, Fruits, Bonbons. Musikprogrammet var orneradt i samma stil som matsedeln, men de båda vyerna voro der ersatta med afbildningar af musikaliska instrumenter. Programmet upptog följande numror: . Den 4 Nov. 1864, Jubel-Fest-Marsch af F. Sjöberg . Jubel-Ouvertur .. ÅA. Randel. . Duett ur op. Den Stumma. Auber. . Hyllnings-Vals........ssssee0 F. Sjöberg. Potpourri öfver Bellmansmelodier Crusell. . sHarpconcerten på Schylla,, Duett G. Wennerberg. . nSetergjenten., Romans... -Ole Bull. Tra ur an Wilhalm TAN ETT ITTN 2 Raccini