Aftonbladet – 4 november 1864, sida 2

och följde efter Leonora, hvilken han snar hann upp. KAPITLET IX, Då sir Peter kom hem på eftermiddagen. vid pass en timma innan middagen serverades, gick han in i sin kusins rum. Kan je få en kopp tå hos dig, Laura? frågade han. Jag -kulle gerna vilja dricka den här i ditt sällskap. Ja, med största nöje, sade Laura i det hon ringde på betjenten och befallde honom att servera t. Nå, var jagten god? Jag sköt sex fasaner och en beckasin, sade sir Peter. Jag gick inte längre än till skogsbacken nere vid tegelugnarne. Det var just inte så särdeles kort väg, sade, Laura. 1 sÅhja, det är ett temligen godt stycke härifrån, svarade sir Peter samt tillade derpå: Vet du hvad, Laura — mr Leslie hade tagit din myndling med sig hela den långa vägen! Nej, verkligen ?4 Ja, och de sågo så förälskade ut, att iutet nyförlofvadt par skulle kunna öfverträffa dem i det afseendet. Hör på, Laura, det är någonting jag vill fråga dig om, och du måste nödvändigt svara mig uppriktigt. Är du verkligen säker om att det inte är något allvarligare förhållande dem emellan? Ty i sådant fall skulle jag inte för något pris i verlden vilja störa deias lyckat Jag har ju en gång sagt dig huru saken förhåller sigt, svarade Laura, Ja, men han kan ju vara nog enfaldig att finna behag i den lilla idioten, och om tycket är ömsesidigt, vill jag inte göra nåot som kunde krossa hennes lilla hjerta.t Nej bevars, det är bara ett vanligt koketteri å hennes sida, och Leslie roar sig leråt. Om inte den iutriganta flickan hade commit hit, skulle jag varit lycklig. Ja, ag kan också bli lycklig; jag är lycklig, y hvad är väl ban i det hela för mig? Nej, ingenting, bästa Laura. Det är mye