utmåla för sig huru allt skulle bli; han skall vara hos mig i mitt rum, och jag skall plocka blad åt honom. Hvad tycker han mest om? . SHan tycker visst mest om blommor, sade Leslie, och du kan skaffa honom nägra unga, ettåriga plantor från trädgården. Han skall säkert med största nö,e förtära en sådan spis. Tror du att jag törs ta växter ur trädgården? frågade Leonora. sÅh ja, jag kan plocka dem på morgnarne; men jag måste laga så att miss Chausen inte får se det. Nej, du får inte förstöra hennes trädgård.4 em cÅh, gör dig ingen sorg öfver den saken, det kommer ju ändå inte att dröja så länge. Vi skola taga honom med oss då vi resa härifrån, och hemma hos mig skall han få äta så mycket blommor hav behegar. Leonora såg leende på Leslie. T ck skall du ha, sade hon. Han skall bo på stora terrassen, om hvilken du så mycket talat med mig, och få ett litet trähus att ligga uti. Ja, der kommer han att bo allra bäst, sade Leslie. Harungen hade emellertid återhemtat sig, men hade legat alldeles stilla, för att begagna ett gynsamt ögonblick till att komma undan, och just som Leslie talade, gjorde han plötsligt ett häftigt språng och for in bland småskogen. Han var försvunnen innan Leonora fick tid att uppgifva ett anskri af öfverraskning; hon betraktade nu med en vemodig blick det tomma bladet. Leslie skrattade. Bry dig inte om det, sade han. Nu kan jag åtar taga dig under armen, så gå vi allra bäst.? På detta sätt fortforo de att spatsera öfver ängar och fält, bland betande fårhjordar och öfver skogsstigar, som förde ned till må bäckrännilar, öfver hvilka de gingo