Aftonbladet – 3 november 1864, sida 3

Underrättelser från Danmark. En artikel i Feedrelandet med öfverskrift Kung Christion IX, Prins Fredrik af Hessen och Danmarks krona? inledes sålunda : Östanvinden blir i betänklig grad skarp. En man undersöker en vigtig stalsrättslig fråga, som händelserna oundvikligt framkallat, frågan om den nya dynastiens lagliga åtkomst af tronen; han kommer, stödjande sig på officiella handlingar, till det resultat, alt under en viss då icke inträffad eventualitet skall en annan furstlig person än H. M. vår nuvarande konung vara den rätta arfvimgen till ironen. Han drager ingen praktisk slutsats håraf, söker icke på minsta sät förmå folket att frigöra sig trån den eventuelt förmenta olagliga konungen och lå den rätta tronarf ingen i stället. Han hvarken råder till uppror mot konungen eller begagnar förnärmande ord om honom — de enda i tryckfrihetslagen betecknade straffbara utlåtelser mot konungen. Icke desto mindre hotas han med åtal för maje stätsbrolt, d. v. s. att efter danska lagens stadganden dömmas att hafva förverkat ära, lif och egendom, högra handen af honom lefvande afbuggas, kroppen parteras? och läggas på stegel och hjul, och hufvudet med banden sättas på en påle; och då lundets representanter icke på förhand fälla samma dom, icke dela justnieministerns otåliga harm, utan begära tid att undersöka saken, att öfverväga om det också finnes skäl att sålunda utleverera en person ur sin krets till regeringens förföljelse, så rasar Ppartiet? och ser i andanom danska staten störta tillsammans, liksom den stode bättre fast om medborgarne blott toge regeringens tycke till rättesnöre för sina äsigter och handlingar, än om de hålla sig till lagen och den dem lagligen tillkommande rätten. Nu ser det ut, fom en undersökning ar samma fråga, om den än skulle föra till annat resultat, Ikoledes kan ådraga författaren åtal för majestätsbrott; ty det ligger i begreppet undersökuving, att det från början är ovisst, hvad som är sanning; att man alltså, om frågan gäller konungahusets lagliga ätkomst till tronen, från början tviflat derpå, och redan detta mäste ju vara brottsigt enligt de nya makicgandes och deras anhängares begrepp. Emeileruid är saken för viglig att vi skulle lemna den oprötvad. Den ir verkligen tvifvelaktiv. Vi veta, att den i PDagbladev? framställda åsigt delas af ganska många. Vi veta, att suken varit föremål tör tvifvel och diskussion i stora kret-: sar, längt innan den kom ofremligen till tals, och vi mäste för vär del bekänna, att vi en tid bor:åt hyllat samma mening som Dagbladet. Men vi hafva dock sedun kommit till öfvertygelse om att den är oriktig, specielt för så vidt afses de enligt kongelagen arfsberättigude kognaters, deribland prins Fredriks af Hessen, åtkomst till danska tronen, i den händelse fredsslutet tillintetgör monarkiens integritet. Fedrelaudet? . söker derefter visa, att tronföljdlagen af den 31 Juli 1853 visserli gen i de inledande motiverna går ut från den förutsättningen, att monarkien isin helhet skall bevaras och vitsordar att kognaternas afsägelser skett under denna förutsättning men i sjelfva lagen, som består af tre a tiklar, linnes intet förbebåll, ingen sådan förutsättning och prins Kristian och hans manliga alkomma äro genom dessa artiklar kallade till tronföljden, utan att på ringaste sätt antydes, att han skulle mista sin rätt och kognaternas rittigheter återupplifvas, om monarkiens integritet blefve bruten. li