Aftonbladet – 3 november 1864, sida 3

Preussarnes beteende met fingua svenska of.cerare. Vi ha rörande denna sak mottagit följande meddelande, som lemnar en faktisk redogörelse för förhållandet och fom i hög grad förljenar uppmärksamhet: Till Redakiionea af Aftonbladet ! Då till min kunskep komm mer eller mindre öfverdrifva rykten om den behaneling jag tillike med tvenne andra svenska Afficerare blifvit underkastud i min fången-kop hos preussarne, har jug anse för en pligt att uffeviliggöra en kort berättelse om förloppet. Den 29 sistl. Juni. efter eröfr bleivo bland andra ätskilliga officerare till hörande kongel. donska 10:de infanteriregeneniet, vid hvilket jag såsom underlöjtnant var anställd. gjorda till krigsfång Vi fördes nu till Sönderborg, trötthet snart insomnade. men väck inträdande preussisk officer. eomu sie vara platskommendanien på stället och så ade om bland de fängna officerarne befern sig någon svensk, i hvilket fall han sade sig hafva erhållit hög befallning och stränga order, Pskolande dessa herrar, såsom han yttrade sig, behondlas efter krigslagens stränghet och ingalunda såsom krigstångar.? Mina kamrater svarude utt alla voro bör saneka officerare och hade anspråk på att -åsom sådana blifva behandlade. Dagen derpå fördes vi till Flenshorg och kort derefier skulle vi afföras till Tyskland, då jeg i sista stunden tillfrögades ef en preussisk adjutant, huruvida jag icke vore ödd i Sverge och trade anställning vid ett svenskt regemente. Härtill svarade jog naturligtvis ja, och tillsades då att toga ac sked af kamraterna, emedan jeg ej skulle åtfölja dem. De denska officerarne anhöllo strax, utan påföljd, att få dela mitt öde, men affördes, hvaremot man insatte mig, sedan man tagit mitt hedersord att ej rymma, uti ett rum innanför högvaktem, försedt med tjocka jernvaller. Fängelset inspekterades då och då af en underofficer, troligen befälhofvare för vakten. Jag sammanträffade här med två andra i danska arnn (å:de regementet) anställda .venska officerare, löjtnanterna Kihlman och Klinteberg, fångna vid samma tillälle som ag. I trå dagar stannade vi på stället och tingo derunder till stadens kommendant ånyo gifva vårt hedersord att ej företaga rymvingsförsök, men någon förändring i sättet för vårt förvarande gjordes ej. Vi fördes nu till Gruwensiein och anvisadea på slottet en bostad, som saknade alla inventarier, utom ett bräde, lngdt på tränockar, några halmkärfvar, ett par stolar och eo bibel. På tredje dagen undergiago vi, hvar för ig, förhör, och tillfrigedes of audi ören, blund mycket avnut, om svenska regeringen sökt inverka på oss att gå i dansk tjenst, och om vi svurit danska fanan. Sedan vi härtill avarut nexande, återförJes vi omsider till fängelset och tilibragte ier några 20 dygn, under hvilken tid vi ånger lingo göra en kort promenad under vevakning sf tre kommenderade officerere. En och annan preussisk officer syntes missseläten med det sätt, hvaärpå vi behandlales, men men åberopade de sträagarte orter. Med synbar tillfredsställelse underrätade man oss den 22 dogen att vi skulle iela samma öde, som de andra fångne dan-ka officerarne, och affördes vi äter ull Fleasborg för att vidare befordras till Grsudenz. Vår gemla vän, kommendanten i Flensborg, inqvarterate 0ss det oaktadt åter under 1 dygn å högvakten, der hen för 3:dje och sista gången tog vårt hedersord. Å. Wester. Underlöjtnant vid konvgl. 2:da Lifgrenadierregementet.