Aftonbladet – 3 november 1864, sida 2

Vid noggrannare genomläsning af statsrevisorernas berättelse om riksgäldsfullmäktiges åtgärder och förhandlingar rörande sista jernvägslånet, ha vi anmärkt ett misstag, som revisorerna begått och hvilket betydligt minskat styrkan af deras eget resonnement i den ifrågavarande punkten. Revisorerna ha newmligen, i fråga om fullmäktiges beteende att ur sitt protokoll utesluta väsentliga delar af det autörande, som konungens ombuad afgaf vid sammanträdet den 13 Februari, hvilket fullmäktige begärt ?för att få med ombudet öfverlägga?, i sin berättelse yttrat, att, ?ehuru den för fullmäktige gällande ansvarighetslag förbjuder dem att företaga någon ötverläggning i närvaro af konungens ombud?, så fanns likväl icke något hinder för fullmäktige att i sin helhet afhöra ombudets framställningar, som stodo i sammanhang med de fråvor, om hvilka fullmäktige, enligt grundlagens hänvisning, särskildt ön-kat en öfverläggning?. Här ha likväl revisorerna godtroget lätii förleda sig, förmodligen af det försvar som från fullmäktiges sida andragits för deras åtgärder den 7 Juli, dervid icke osannolikt ansvarighetslagen blifvit citerad på det orullständiga och meningsförvrängande sätt, som sedermera blifvit af revisorerna genom förbiseende upprepadt. Ansvarighetsiagens 7 lyder nemligen sålunda: Fullmäktige vare ej tillätet att företega någon öfverläggning i närvaro af konungens ombud, ifall det, utan att af fullmäktige derom vara anmodadt, skulle vid deras sammankomst sig infinna.? Denna sednare del ar stadgandet är emellertid uteslute. (säkert icke först at revisorerna), ehuru just detta, såsom hvui och en finner, är det afgörande, ty hvad ville det väl säga, ait tullmäktige skulle sjellva begära en öfverläggning och sedun j få öfverlagga, eller, som nu skett, ej vilja ölverläga? Och att konungens ombud en dast skulle sitta som en uppkallad kamre rare, för att besvara fullmäktiges Irågor, är lika orimligt i formelt hänseende, som de vore praktiskt onytrigt, ty största delen al de denna gång framställda frågorna voro a den natur, att ombudet hvarken kunde ellei var berätltigadt att derom ufgifva bestämde svar. Dertull hade fordrats en, skriftlig framställning till regeringen, som ensumt egdt att derom bestämma.