Aftonbladet – 3 november 1864, sida 2

häftigare än vanligt. Hvaraf kan detta komma sig?4 Det. kommer sig deraf att allting är så vackert här, svarade Leslie leende. Och du har ju sagt mig att jag gerna kan få glädja mig af naturens skönhet, sade Leonora. Ja, verlden har blifvit skapad för att vi skola glädja oss åt henne. Det är en oskyldig glädje, som inte lemnar efter sig någon ånger. Jag känner inte heller någon sådan, sade Leonora; Smen i klostret skulle det varit annorlunda, emedan man hade lärt mig att sky allt, som väckte välbehag hos mig. Det var du som lärde mig att man inte behötde göra det. Ja, men du bör i alla fall endast göra hvad du sjelf anser för riktigt, sade Leslie. Jag ville blott säga dig, att du kan göra allt som är godt och som du finner behag uti. Det synes mig vara båda delarne att gå här med dig i denna vackra trakt, sade Leonora. vg Ja, det är det också, genmälde Leslie, och vi skola aldrig mera behöfva skiljas från hvarandra. Fattar du hvad det vill säga, Leonora, att vi aldrig skola skiljas åt, att vi alltid skola vara tillsammans och att vi ha rätt att vara det? Jat, svarade Leouora och såg honom i ansigtet med sin lugna, jungiruliga blick. Vi skola aldrig bli afbrutna i våra samtal af någon främmande, och vi behöfva inte be andra om lof att gå och spatsera med hvarandra. Jag kan sitta i det rum, der du skrifver, och syssla med min söms nad, utan att tala med dig; om du har just, kan jag sjunga en sång för dig, som du tycker om, och om du är trött, kan du lägga dig att sofva, antingen jag är närvas rande eller inte. Jag skall sitta hos dig och se efter att du inte oroas af solsiråarna eller flugorna, Ja, du må tro att jag xw tänkt derpå.t (Faörta fölier Y