Aftonbladet – 2 november 1864, sida 3

Ytterligare om jsrdytans förändringar IH. Den anförda iakttagelsen bekräftas äfver af trakterna omkring Donau, hvars alluvial bildningar företrädesvis finnas på vensirt flodstranden, enligt hvad Suess visar i sir ?Der Boden von Wien?. Orsaken är den samma, som på norra haifklotet iör afskjutna kulors deviation till höger och gör att hastigt mot norr eller söder ilance jernvägsträner ha en tendens att hoppa wu skenorua åt högra sidan. Passadvind riktning tillhör samma fenomen. Så rings denna kraft ock må vara, kan man dock knappt misskänna, att flode;nas ändrade lopp är ett verk af dess onfbrutna inflyiende. Om den ock i allmänhet blott ger som en vattnets ökade trycknin stranden, så blir cen dock krat snart genom högvatten strömlfören tränge ännu närmare mot stranden, och fasta kroppar, såsom isstycken, i en längre sträcks gnida mot flodväggen. Säkert är, att Donan i trakten af Wien oupphörligt tränger in mot höger. I Liehtenthal. Rossau och Erdberg skyddar man genom särskilda åtgärder högra stranden; men trån Fischament till Deutsch-Altenburg gnager floden oupphörligt in mot denna sirand och undergräf. ver efterhand så stora jordstyckevyatt blott under de sednaste decennierna postvägen til! Pressburg gång på gång t förläggas längre in i landet. Det djupare farvattnet för ångbåtarne går vid högra stra 3 nauvs hela lopp från bergpasset vid Klosierneuburg till det vid Hainburg bildar en starkt mot höger Konvex båge, sår eldrig aflägsnar sig långt från -hög trandens flodvägg, under det en tnda tiltvå mil bred alluvialslätt skiljer den konkava yeastra sidan från den undra flodvägden; söm går genom marschlandet. För att finna rotationskrofteus spår måste vi betrakta Donaus lopp, då hengår fram ur berg passen i fluckare, lätt förstörligt land. Passen äro vid Krems, Klosterneuburg, Hainburg, Komorn: efter hvarje afdessa pass går han in i fjackare mark; men först nedanför Ofen liyter han genom lösare mark. Här bekräftas ock tillfullo det uppgifna förhållandet, ynnerligen nedom Prömontor, der han nyss gått in i slättlandet. Den med meridianen nära sammunfallande riktningen är mycket gynusam för deviationen; och i sjelfva verket är floden här till böger begränsad af branter, till venster af alluvialjord. På högra sidan äro de flesta bostäder: a, på venstra mestadels vidsträckta sumptrakter. Bland Donaus bifloder förtjenar isynnerhet March uppmärksamhet. Äfven denna ström har öfvergett sin flodvägg längs med de små Karpatherna, lemnande en remsa flackt alluvialland bakom sig; han har dragit sig mer och mer åt höger och flyter nu liksom Donau vid foten af sin högra flodvägg. Med Moldau, som likeledes nära sammanfaller med meridianen, är samma förhållsude, synnerligen efter föreningen med Lvusic. Ett så ellmänt fenomen, anmärker Suess, kan omöjligt härröra af 1lokela nivåförändringar; den verkliga orsaken ligger i jordens rotation. Vid Weiehseln träder dette förhållande storkast fram i utioppsdeliat. Högra flodgrenen (Nogat) är mycket eferkare än den närmöst liggande venstra (gan le a Weichsel), hvaremot den tredje, vestligaste (DaurigerWeichsel) har den minsta veltenvmass Flodens dregning är alltså afgjord mot höger. Eibe har särskildt efter vpptegende af svarta Elster (nedom Jessen) en öfvervägande högre strand på högra eidun och lägore på venstra, ehuru detia fenomen äfven förut visar sig. Åtminstone från Wittenberg ligga ock de flesta bostäderna på högra sic Hos Rhen märker man snart nedom Chur, hur han tränger in mot Liechtensteinska stranden och har en låg vensterstrand i schweiziska Rhendalen. På denna sträcka kan man öfverlyga sig om, att hans äldre flodbädd legat vida östligare.. Förhållandet är enabonde i de öfverrhenska slätterna mellan Basel och Germersheim, der floden äfven tycks dragit sig åt höger; ty han har till venster lemnat efter sig en mängd svaga bigrenar, som fordom torde haft mera vatten. Nedom Germershgim gör han flera stora grökningar, ter stwarden för der konvexa