Aftonbladet – 2 november 1864, sida 2

godtrogna, svarade Leslie; men de, som aro föremål för ett sådant förakt, hysa en orubblig tillit till sin egen skarpsynthet och säga att andra möjligen kunna föras bakom ljuset, men att sådunt aldrig kan hända dem. Gud förbjude att ni någonsin skulle se er gäckad i edra förhoppningar! utbrast Laura. Derpå fortfor hon hastigt: Ni talar med en så lugn öfverlägseuhet om att tlörakta och bli föraktad, att man tydligen märker att ni fög. känner er berörd deraf. Men kom nu! Hela sällskapet är visst samladt. Vid dessa ord gick hon några steg fram, och Leslie, som följde efter henne, märkte nu att Leonora stod straxt innanför dörren vid sidan af den uppmärksamme sir Peter, som håde erbjudit hemne sin arm under promenaden. Laura, som ifrigt observerade den unga flickan, säg nog att hon frågade sig för med ögonen hos Leslie om bon skulle anuaga den erbjudna armen. Den blick, som de båda älskande vextiude med hvarlandra, borrade sig djupt ini Lauras hjerta; Ity det var just en uylik hemlig törtrolighet, som hade gjort det allra starkaste intrycket på hennes fantasi. Hon såg nu att hennes gfttiga hänsyltningar icse hade gjort det ringaste intryck på Leslic, och den vänlighet och tillit, hvarmed denne nu behandlade henne, bidrog endast till att öka hennes qval, emedan dettu beteende endast härrörde deraf, att han hade meddelat henne sin kärlek till en annan. Det var henne icke möjligt att denna dag spela sin roll till slut. Hon var icke i ständ att blanda sig i de andras samtal, hennes blod brann, som om hon hade teber, och för att förklara sin tystnad föregaf hon att hon hade hufvudvärk. Elter sin hemkomst gick hon genast in i sitt rum och visade sig icke vidare denna dag; endast Leonora, som hade erbjudit sig att hålla henne fällskap, fick se henne, emedan Laura gerna mottog denna uppmärksamhet, på det att den ungu flickan derigenom skulle bli kindrad atv vura i Leslies sällskap. Mons. fötjvrg