Aftonbladet – 2 november 1864, sida 1

Ce VT MARIS SR VV NY enom de stadgan bifogade läsordningar bestämdes denna allmänna föreskrift närmare så, att på den klassiska linien undervisningen i Norges och Danmarks språk och litteratur skulle börja redan i fjerde klassen och — om vi eljest rätt fattat de ej alltid fullt otvetydiga uttrycken — fortsättas, ej i femte, men i sjette, sjunde och åttonde klasserna; samt att på reallinien samma läroämne, som i stadgan äfven betecknas med benämningen läsestycken ur norsk och dansk litteratur, skulle inträda törst med sjette klassen och fortgå genom älven de tvenne högre. Den förnyade stadgan af 29 Januari 1859 upprepar i 9 ofvan citerade påbud i 1856 ärs skollag; och i de åtföljande undervisningsplanerna säges att ?stycken ur norsk och dansk litteratur? skola läsas i sjette och sjunde klasserna så på den lärda som på den reala hnien. Vi tro att denna föreskritt temligen odeladt betraktas såsom mycket välbetänkt och nyttig. Åtminstone erinra vi oss ej, att den under den för öfrigt ganska lifliga debatt i skolfrågor, som på sednare ären egt rum så i pressen som å skolläraremöten, rönt någon opposition, men väl att den mottagits med bifall. Emellertid vill det synas som skulle detta skollagens tydliga bud flerestädes hafva förblifvit en död bokstaf. in granskning af skolprogrammen leder i detta afseende till rätt egna resultater. Sä finner man, dels att det tyckes vid vissa läroverk hafva varit mycket svårt och stretigt för vederbörande att komma sig för med tillämpningen af oftanämnda föreskrift, hvilken är ej mindre ovilkorlig än andra lägeps bud; dels att man på andra ställen i strid med stadgan uppskjutit undervisningen uti ifrågavarande läroämne till sjunde klassen; dels att man icke blott haft svårt att komma sig för, utan alldeles satt sig öfver hvad skollagen säger; dels att man, efter att redan en gäng hafva varit på god väg, helt plötsligt upphört att efterfölja hvad stadgadt är, på hvilket allt här nägra exempel skola anföras. Man ihågkomme, att det lagbud vi här tala om daterar sig ända från 1856. Men, t. ex. i Lunds katedralskola befinnes ännu 1559 ej någon läsning at danska eller norska författare hafva ifrågakommit. Omsider lyckades vederbörande i 1859 års stadga upptäcka 9, som är ett ordagranut upprepande at 8 i 1856 års skollag. Men man ansåg sig ej behöfva taga den så alldeles noga ul eiterföljd : i programmet för Lunds katedralskolas läsår 1859—1860 heter det, att undervisningen i modersmälet egt rum i enlighet med skollagen, men att föreskriften att läsa dansk och norsk litteratur icke kunnat efterkommas med de ynglingar, som läsa klassiska språk?. Det ser väl ut som om dock realisterna åtnjutit undervis ning i meranämnda ämne; men man blir oviss hur dermed sig förhållit, då man i programmet för samma skolas läsår 1860— 1861 ej blott icke finner ett enda ord om läsning af danska och norska författare, utan i stället hör den naiva bekännelsen att under värterminen en af modersmålets timmar i sjunde klassens afdelning anslagits åt — tyskan! Audtligen under nästföljande läsår 1861—1862 omtalas läsming af stycken ur norsk och dansk litteratur, men ej, enligt skollagens föreskrift, i sjette och sjunde klasserna, utan blott i den sistnämndas första afdelning. Under de två följande åren har man ej heller orkat komma uppfyllelsen af gällande lag närmare. I programmerna för elementarläroverken i Umeå 1862—1864, Luleå 1862—1863, Hernösand, Strengnäs och Carlstad 1863— 1864, Carlskrona 1859—1862 saknas alla uppgifter om läsning af dansk och norsk lideratur. Lika litet finns någon dylik uppgift rörande Stockholms gymnasium 186: 1864. Helsingborgs läroverk, fullständigt på reallinien, har alldeles uppsagt skollegen tro och lydnad i denna punkt. I programmet för 1860—1861 meddelar läroverkets rektor helt lakoniskt att någon läening af danska och norska författare her tiden icke medgifvit. 1 programmen för åren 1862, 1863 och 1864 har man ej ens brytt sig om att förnya den torftiga upplysningen om huru man i Helsingborg reducerar skollagens 9 till noll. Vid elementarlöroverket i Westerås uppgifves redan för 1858—1859 att lärjungarne fått genomgå läsestycken ur dansk och norsk litteratur. Då var denna undervisning förlagd till fjerde och femte klasserna, töljande år till femte, sedan under tvenne är till femte och sjette. Men 1862—1863 har man, efter programmet att döma, alldeles kommit al sig; för det året saknas alla uppgifter. Derpå följande läsår befinnes norska och danska stycken åter hafva blifvit lästa, men blott i sjette klassen. Uti Malmö elementarläroverk har man 1859—1860 följt lagens föreskrift, följande år inskränkt dansk och norsk läsning till blott sjunde klassen, och slutligen tyckes man 1862—1863, liksom 1863—1864, helt och hället hafva lagt det ämnet å sido; åtminstone omtalas det ej i programmen för dessa år. Att vid en mängd läroverk den af skollagen påbjudna undervisningen i Norges och Danmarks språk och litteratur oförsvarligt missvärdas, torde vara oivifvelaktigt — säframt icke, det man ej kan antaga, programmen äro missledande. Att denna vigtiga del af undervisningen ej längre blir försummad, kan man med wisshet hoppas af nuvarande chefens för ecklesiastikdepar.tementet nitiska omsorger om vårt skolvä:jsende, så mycket mer som han redan länge verksamt intresserat sig för utvecklingen af den litterära förbindelsen mellan de nordiska folken. Regeringen har af en i det hela temligen synnerlig konsideration för bränvinsbräna Ra Rs RR PR LR