vare HO HOLTISYTT, all Od OUCISIRGUL UPATIAELAT nar följande för hans räkning enkom i petitionen intagna, så lydande, tillägg: Som det är af synnerlig vigt för undertecknade jordbrukare att hos brännerierna i orten finna alsätltning för våra produkter, så instämma vi till alla delar i denna petition, önskande att bränvinsbrännarnes tryckta belägenhet at :egeringen måtte nu behjertas, hvarom ätven vi härmed våga bönfalla. s Underrättelser från Danmark. Pansarskeppet ?Peder Skram? löpte af stapeln middugstiden den 28 deunes på Nyholm 1 närvaro al konuugen, drottningen, kronprinsen samt prinsessorna Dagmar och Thyra, hvilka rodaes ut till holmen i en kunglig slup, och vid sin ankomst mottogs med hurrarop. Det imponerande skådespelet öfvervarades dessutom af fl: ra ministrar, riksrådets och riksdagens medlemmar eamt en otalig menniskomassa. ?Peder Skram? är ett af danska merinens största och vackraste skepp. Isin ursprungliga form, då det var ämnadt till träfartyg, hade det en längd af 220 fot, således större än marinens största färdiga skepp, fregatten Jylland?, som är 195 tot lång. Arbetet börjades för flera år sedan, men skälet att den först pu lupit af stapeln, är att arbetet uppsköts tills frågan om pänsarfartyg kunde bl; fullständigt afgjord. Då detta skett, och det blifvit bestämdt att Peder Skram? skulle ändras till panearfartyg, började åter arbetet med kraft, och de nödiga ändringarne verkställdes. Skeppet lärer få en maskin om 600 hästkrafter, och sjelfva bepansringen skall så fort som möjligt börjas, då de erforderliga plåtarne redan skola vara tillstädes, så att PPeder Skram? förmodligen på våren tillhör antalet af marinens färdiga skepp. Det berättas eäger Dagbladet, och, då det icke blifvit motsagdt, är det odligen sannt, alt presterna Birkedul i Ryslinge, Rördam i Lyngby och Viborg i Slagelse uti bönen för konungen invflätat orden: Gud gifve konungen ett rätt danskt sinne!? Hur otroligt det låter, lärer dock denna del at bönen hafva väckt förtrytelse och förargelse, ej blott hos många, som vilja gå och gälla för lojala medborgare, utan äfven på högre ort, så alt man i sin blinda ifver skall hatva tänkt på att suspendera nämnde pres:er och ställa dem under åtal; och om så skett, så tråga vi, hvem är det, som här gifver anledning till förargetse? Det är i sanning obegripligt, att någon menniska, som har siba sinnen i behåll, kan finna något förargelseväckande uti att en Guds tjenare beder Gnd att ingifva konungen ett rätt danskt sinne.? I ?Nörrejydsk Tidende? meddelar öfverste Tscherming följande upplysningar rörande Rysslands inflytande på bestämmandet at arfföljden i Danmark: Det är egentltgen för arfsfrågans afgörande som Rysslands mellankomst varit oss väsentligen af nöden; men äfven i denna riktning har ryska regeringen endast gått Danmarks önskningar till mötes. Redan 1818 hade arfsförhållandena varit iöremål för danska regeringens uppmärksamhet. Grundiagsförslaget bär spår dera Då de var ifråga om att hos Sverge söka hjelp mot Tysk. and, förbisågs icke utsigten till en arfsförbin. delse ) och utan tvifvel gjorde kung Fredrik VII personliga antydningar i denna riktning till kung Oscar, hvilka dock af honom afböjdes såsom äntamålslösa för båda parterna. Då November ministeren sedan ansåg riktigt att ånyo upptaga denna sak, tog man i beräkning förberedande steg, som vidtagits af Kristian VIII i anledning af prins Fredriks af Hessen äktenskap med en rysk prinsessa, vid hvilket tillfälle arfstrågan upptattades såsom en angelägenhet, den der väsentiigen angick ryska grenen af Oldenburgska familjen. Då samma sak na åter upptogs af danska ministeren. försäkrade den sig först om prins Fredriks af Hessen goda vilja att afstå sin arfsrätt till förmån för den, som kallades till arfsrätt i hela monarkien. Sannolikt har ryska kejsaren på tillfrågan rådt prinsen till ett sådant steg. Samtidigt sonderade man, dock utan att närma sig kejsaren, dennes möjliga håg att låta öfverflytta danska arfsföljden på någon af hans söner; men efter att hafva öfvertygat s:g om att detta anbud icke skulle vara honom angenämt, sökte danska regeringen få veta vill hvilken prins kejsaren helst ville afträda sina förmenta rättigheter på vissa delar af Holstein. Sålunda kom man ji underhandling med en prins af det storhertigliga Oldenburgska huset och till erkännande att en ljd på manliga sidan måste införas. v?) anska regeringen ansåg denna underhandling så godt som ordnad, då den plötsligen afbröts Skälet deräll har väl ännu icke blifvit fullt upplyst, men man säger, att den Oldenburgske prinsen yttrat sig så bestämdt om sitt slesvigholsteinska sinnelag, att man just från rysk sida betänkte sig (sic) och icke vil:e såsom tronfölj understödja en prins. som mötte den öfvervägande delen af sitt folk med ett så fiendtligt sinnelag. Först sedan detta strandat leddes tanken på prins Kristian af Glucksburg, ett val, som då på alla håll här i landet gillades. En brefskrifvare till Dagbladet, som tecknar sig ?Lauenburgare?, yttrar följande med anledning af anmärkningarne mot lauenburgska ridderoch landskapets nyligen fattade beslut om anslutning till P. en: Ehuru hertigdömet Lauenburg är tyskt och naturligtvis icke kunnat bli alldeles oberördt at de enhetsoch nationalitetsideer, som genomströmmat Tyskland, har lauenburgska folket dock hvarken under det föregående slesvigska kriget eller under detta års olyckliga händelser låtit förleda sig att öfverskrida gränsen för den ) Det förtjenar uppmärksamhet att detta skedde under Marsministeren, hvaraf Tscherning var en inflytelserik wedlem, Öfversten var således den gången skandinav. ?) Denna anmärkning kan icke vara riktig, med mindre man afser en agnatisk arfsföljd i monarkien såsom helhet. Det är bekant, att man till och med under förhandlingarne om en Oldenburgsk tronföljare, urgick från bevarandet af konesalarene sÖenatisk karnatiska ArfofMIA