Aftonbladet – 31 oktober 1864, sida 2

ögonblicket ha vi åtminstone ingenting act fråga honom om, och det är tillräckligt att vi sednare tala med honom. Vär kärlek angär endast oss sjeltva; det andra är deremot verldens sak. Hvarför skulle vi låta andra inblanda sig i vårt förhållande och hviska och prata derom? Våra känslor äro oss heliga, och deras djup och allvar tillåta inte att hvarje narr skall få kunskap om vär dyrbara hemlighet. Leonora var glad öfver att hon fick tillslånd att tiga, emedan det skulle varit henna ytterst plågsamt stt säga något om en sak, som fik henne så nära till hjertat, vare sig till mr Chausen, med hvilken hon aldrig talade, eller till Laura, för hvilken hon var rädd, och ehuru hon var starkt gripen af den vigtiga händelse, som nyss hade tilldragit sig, gick hon dock skenbars ligen med sitt vanliga lugn ut ur rummet. Leslie hade likaledes bibehållit herraväldet öfver sig sjelf, emedan det var hans högsta önskan att bevara sin hemlighet. Ingen af dem hade någon dold anledning utt röja den, och det lyckades dem derför att uppföra sig mot hvarandra på ett så vaturligt och öppet sätt, att den inträffade förändringen undgick allas uppmärksamhet. Under de närmast följande dagarne kände sig Leslie outsägligt lycklig. Hans bättre och ädlare kävslor hade plötsligt vunnit herraväldet i hans själ, och han kände sig vida höjd öfver de låga planer som han förr hade hyst mot Leonora. Han kände sig ovanligt väl till mods öfver att hane bättre natur hade intagit den sämres plats, ehuru den försiggångna förändringen närmast väckte ett estetiskt intresse hos honom. Han var icke längre uteslutande upptagen. af ärelystna framtidsplaner; han gladde sig öfver att han kunde älska något som icke var han sjelf, men geom dock tillhörde honom, och han kände sig mer och mer tilldragen af den unga flickans barasliga oskuld, allt efter som han närmare lärde känna hennes innersta väsende, oaktedt han aldrig ulikomligt fattade detta, (forts.)