emellertid både han och de öfriga sir Peter. Det är en rätt ledsam händelse?, sade en af de unga damer, som hade färdats till häst; ?den vackra hästen, som mr Chausen hade gifvit sir Peter att rida på, började helt. plötsligt att halta.? Ah, verkligen?? utbrast Laura. ?Det kommer att göra min bror bra ledsen.? Och då vi kommit ungefär halfvägs, ansåg sir Peter det vara bäst att långsamt rida tillbaka.? Leslie talade under tiden med betjenten som hade följt med det ridande sällskapet. Hvad är det åt hästen?? frågade han i en likgiltig ton. Ah, jag tror inte att det är något farligt med honom, svarade denne; ?men sir Peter tog saken fasligt allvarsamt.? Leslie fruktade att sir Peter hade funnit en angenämare sysselsättning än att släpa hem en halt häst, och han misstänkte ögonblickligen Leonora för att hon haft ett finger med i denna, enligt hans öfvertygelse, på förhand uppgjorda lilla intrig. Han beslöt derför att skaffa sig närmare upplysning om huru saken förhöll sig. Han följde efter sällskapet, som hade gått in i grottan, och i det han för Laura uttalade sin beundran öfver den sköna synen, sade han till henne, att han hade lust att stiga ned i en djup klyfta till höger, der klippväggarne voro brantast. Han skulle komma tillbaka genom den bortersta öppningen, men om han icke infunne sig på samma tid som de andra, skulle de icke vänta på honom. Laura gjorde icke några invändningar, något som öfversteg hans förhoppningar; men han skulle i alla händelser icke ha fäst någon vigt vid hennes motsägelser och lemnade henne derför genast, så snart han hade underrättat henne om sin