Aftonbladet – 28 oktober 1864, sida 2

tsar hvad jag nämnt för er, ty då förderfvar ni hela saken för mig. SDet är en sak, som alldeles inte angår migX, svarade Leslie. SKanske har ni kastat edra ögon på en annan, sade sir Peter. 4Hvad behagas?4 utbrast Leslie, i det han helt och hållet ändrade ton; och man kunde icke misstaga sig på, att han icke ämnade tåla någon slags närgångenhet. Härmed slutades de båda unga männens samtal. Leslie hade blifvit i hög grad orolig öfver hvad den unge ofliceren hade sagt honom rörande Leonora. Han kände sig öfvertygad att han icke var älskad af henne och att hon för honom endast hyste samma aktning och vänskap som för abbedissan i klostret, endast med den skilnad, som var en följd af hans verldsliga kön och konversation, och han kunde icke neka sannolikheten af att den muntre sir Peter med sin flytande tunga lätteligen skulle kunna ingilva henne känslor, som förut hade varit henne obekanta. Det kunde emellertid icke vara nägot tvifvel om att sir Peter endast tänkte på att fördrifva tiden på ett angenämt sätt, och Leslie kände sig helt uppragt öfver att andra än han kunde hysa afsigter, som voro farliga för den unga flickans sinneslugn och lycka. Han beslöt derför att varna henne, och då vid middagsbordet ett lifligt samtal hade kommit igång mellan bordsgästerna, frågade han henne hvad hon ämnade taga sig till: den följande dagen. eonora svarade att hon icke visste det. Jag har sagt åt sir Peter, sade hon efter en stunds tystnad, att jag skall visa hvar man finner stenarne med snäckor inuti. Hvarför sade ni då, att ni inte visste