Aftonbladet – 28 oktober 1864, sida 2

Frankrikes förhållande till Danmark under sista kriget står ännu oförklaradt i historien. Från alla håll har man frågat om orsaken till franska regeringens tillbakadragenhet inför de väåldsgerningar, som föregingo i Norden, och bland andra har man hört den, alt franske kejsaren handlade efter hemlig öfverenskommelse med Preussen och uppoffrade Danmark tör att försäkra sig om en utvidgning af Frankrikes gränser vid Rhen. Men hvarje sådan förklaring är blott en tom gissning. Man känner från de engelska ?blå böckerna? det förunderliga sätt, hvarpå Drouyn de Lhuys i sina samtal med lord Cowley, engelske gesandten i Paris, yttrat sig om Danmarks sak. På engelska gesandtens uppfordringar till samverkan svarade Drouyn de Lhuys först undvikande, men efterhand som Englands förslag blefvo mera bestämda och i Januari detta är gingo ut på att de båda makterna skulle lemaa Danmark sitt bistånd, blefvo franske ministerns svar mer och mer afslående. Om motivet dertill får man blott en kort antydan genom lord Cowleys depescher: ministern sade bland