Aftonbladet – 28 oktober 1864, sida 2

om ni alldeles inte vidare tänkte på hela saken. Leonora förklarade sig genast villig att göra hvad han bad henne om, och derpå talade de om andra saker. Hon skrattade mycket mindre än då hon talade med sir Peter, men kände ett vida lifligare intresse för allt hvad som sades och glömde allt annat så länge hon ostördt kunde fortsätta samtalet med honom. Hon tycks vara en riktig utstuderad kokett! sade sir Peter till sin kusin, vid hvars sida han satt. Laura var alldeles förtviflad öfver hvad hon såg och lät kusinen umgälla de qval hon led, i det hon tydligen lät honom förstå, att alltsammans var hans fel, emedan han icke ville gifva henne sin DjCP, antingen detta kom sig af tafatthet eller likgiltighet. Den unge mannen blef så retad häraf, att han beslöt att anstränga sig till det yttersta för att ernå ett bättre resultat, och derför höll han den följande. morgonen skarp utkik efter Leonora, för att icke gå miste om den utlofvade promenaden. Men Leslie var också på sin post, och för att gifva Leonora en lämplig förevändning för att icke gå ut, hade han beslutit använda ett medel, hvartill han ej skulle velat taga sin tillflykt i en sak af mindre vigt. Han hade författat ett skaldestycke, och intet skulle varit honom kärare än att läsa upp det för en sträng domare, som kunnat uppskatta dess fel och förtjenster, medan han föga bekymrade sig om en krets af åhörare, hvilkas beundran var på förhand gifven, emedan författaren var deras gäst och vän. Den ifver, hvarmed Laura gick in på hans förslag, hade just sin grund uti hennes önskan att få öfverösa honom med loford.