Aftonbladet – 28 oktober 1864, sida 2

Rn hvad ni skulle taga er till? sade Leslie helt häftigt. Den ton, i hvilken han talade, jagade blodet upp till hennes kinder, emedan hor fruktade, att hon omedvetet hade sagt nå got, som hon icke bort säga; men efter et par minuters förlopp svarade hon: Derför att jag hade glömt det. Leslie trodde heiane icke och uppfattade hennes rodnad såsom ett bevis på att hor hade sökt en undanflykt; men sedan har hade fått henne att fillstå, att hon had lofvat att företaga en promenad tillsamman: med sir Peter, ville han icke vidare efter forska hennes bevekelsegrunder, utan sade endast: Ni bör inte hålla ert löfte. Hvad säger ni? utbrast Leonora för vånad. Ni bör låta äldre personer visa honom de ifrågavarande snäckornat, sade han; a gör bäst att låta den saken vara. Hvarför det? frågade Leonora. Jag har ju en gång visat er det ställe der de ligga. Ja, visserligen; men det-är en stor skil. nad, Då ni kom hit, vände ni er till mig för att begära råd och handledning, och jag har efter bästa förmåga sökt att bistå er. Ni kan derför lita på, att ni i mig ha en trofast vän. Ja, ni har verkligen gifvit mig mångs bevis på er vänskap, sade Leonora. Ni kan emellertid inte så säkert lita på andra, och såframt ni inte sjelf lifligt önska det... Nej bevars! Han kan för öfrigt ganska lätt hista vägen dit, om jag bara säger ho. nom huru han skall gå. Ja, gör det, och lålsa för öfrigt som