Aftonbladet – 28 oktober 1864, sida 1

: andra HUllllsal, vVIU Cu al lornliattaren onentliggjord broschyr rörande samma ämne. Vi förbehöllo oss att återkomma till en granskning af hvad förf. anfört. Då vi nu gå att företaga den, kunde vårt genmäle inskränkas till ganska få ord, i hvilka med mycken lätthet läte sig sammanföras hvad som är att invända emot författarens argumentation; men en eller annan bland dem, som i hithörande ämnen hyllar åsigter, motsetta dem vi förfäkta, skulle måhända finnas benägen att tro, eller åtminstone påstå, att vi ryggat tillbaka inför hr Abgs argumenter, ifall vi icke upptoge dem till mera detaljerad granskning, och vi ha derföre trott oss böra följa och vederlägga honom något så . när steg för steg. Vigöra det med så mycket större nöje, som vi härmed finna ett tillfälle att diskutera dessa för vårt land så ytterst vigtiga angelägenheter med en person, hvars I språk och ton äro en gentlemans, och derföre bilda en angenäm motsats till tonen hos de legda försvarare af skyddssystemet, med hvilka man gemenligen har alt göra i polemiken om dessa ämnen, och hvilka tyckas befara att icke anses göra skäl för sitt bröd, om de icke vid hvarje sitt uppträdande bringa in på vädjobanan ett behörigt qvantum af språkets kraftord. Den beredvillighet, med hvilken hr Abg erkänner, dead värme, med hvilken han till och I med förfäktar åtskilliga af statsekonomiens sanningar, göra honom för öfrigt till en vida inflytelserikare bundsförvandt åt skyddsIsystemet än sådana dess förfäktare, hvilka antingen kort och godt bestrida nämnde sanningar, eller åtminstone kategoriskt förklara, att vårt land företer sådana undantagstörhållanden, att hvad som tilläfventyrs i sig sjelft och abstrakt taget, kan vara Isannt och riktigt, hos oss aldrig kan blifva tillämpligt. Orimligheten af deras påståenden springer så lätt i ögonen på en och hvar, att dessa motsåndare äro på här ifrågavarande område lika oskadliga som de stockkonservativa och de öppet reaktionära äro på det politicka. Förnämsta hindret för reformer kommer der städse från dessa I hos oss vanligen s. k. ?grå?, hvilka äro liberala och reformvänner i teorien, men hvilka hvarje gång det blir fråga om tilllämpning af de grundsatser, som de i ord bekänna, städse finna tidpunkten eller förhållandena icke vara lämpliga för genomförandet af en reform. Sådana de obotfärdigas förhinder kunna nu härröra antingen deraf att liberalismen hos dessa ?grå? varit hycklad, eller ock deraf att de verkligen icke äro så genomträngda af öfvertygelsen om sanningen af de läror, som de bekänna, att de våga äfventyra deras tillämpning. Men i båda fallen är det af vigt för framåtskridandets vänner att kraftigt bekämpa just dessa ?grå?, emedan reformernas afgjorda och förklarade motståndare aldrig försumma att såsom bevis på vådorna af en förändring, som är å bane, åberopa sådana förment liberala personers betänkligheter. Hr Abg tillbakavisar med förtrytelse ett på åtskilliga håll framkastadt tvifvel om uppriktigheten af hans meningar, en framkastad antydan derom, att hans afsigt endast skulle vara att vinna tid. Vi finna denna förtrytelse rättmätig, om de åsigter man uttalat härflutit af en verklig öfvertygelse. I vår polemik med hr Abg skola vi städse utgå från antagandet att så varit förhållandet. Vi kunna då hoppas att icke blott vederlägga vår ärade motståndare, utan äfven öfvertyga honom; ty då han förmått frigöra sig från så många af de villfarelser, som beherrskat och beherrska dem, hvilka på god tro förfäkta skyddssystemet, skall han sannolikt äfven förmå inse ohållbarheten ef de sista inkast han gör emot tillämpningen hos oss af det frihandelssystem, som han förklarat sig i teorien hylla. Må det likväl tillåtas oss förklara, att vi icke kunna alltför strängt bedöma dem, som uppkästat några tvifvel med afseende på hr Abgs uppriktighet; ty nekas kan icke, att det vore en väl beräknad taktik att för närvarande i kampen för skyddssystemets bibehållande välja just den position hr Abg intagit. Den aktade författaren erkänner i principen det fria varubytets nytta för samhället, ja dess nödvändighet ur industriens egen synpunkt. Han förklarar eftertryckligt, att det för ett land med våra förhållanden är förgäfves att tänka sig ett friskt näringslif under ett isoleringssystem. Han talar till och med om faran för en reaktion och visar sig högligen frukta förintandet af hvad som redan är undangjordt på frihetens väg. Men han motsätter sig likväl vidare framsteg på denna väg intilldess vissa af honom uppställda vilkor blifvit uppfyllda. Dessa äro dock till en icke ringa del så beskaffade, att man icke kan vänta deras uppfyllande utan under en mera utsträckt handelsfrihet, Följaktligen, om vi skulle vänta med uttagandet af ytterligare steg på frihandelns bana intilldess nämnde vilkor först blifvit uppfyllda, skulle vi aldrig någonsin mera komma ur fläcken. Hr Abg vill gifva oss friheten i afseende på internationella varubytet i samma ordning som Louis Napoleon vill gifva sitt land politisk frihet, nemligen såsom kronan på ett tillstånd, som på förhand blifvit bragt till högsta möjliga förträfflighet. Skada blott att på det ena området som på det andra der finnes så mycket af hvad som förutsättes såsom nödvändigt för frihetens åtnjutande, hvilket kan komma till stånd endast under inflytandet af frihetens friska, stärkande lifsluft; Det är endast genom åtnjutandet af frihet, som man kan lära sig att rätt bruka den. Hr Abgs lära, huru mycket den än erkänner friheten i teorien, predikar således i sjelfva verket stillaståendet i praktiken. I sin broschyr påyrkade hr Abg, såsom vilkor för vidare framsteg på frihandelns väg, åtskilliga reformer i lagstiftningen rörande arbetsaftalet och kreditförhållandena. Vi invände, hvad arbetsaftalet angick, att den gällande lagen, om än bristfällig , ick hade lagt hinder i vägen för en ganska vidsträckt aftalsfrihet, der man velat och förstått göra bruk af en sådan. Vi vidhålla fortfarande denna åsigt och vi skulle, till bestyrkande af vår sats, kunna hänvisa till flera af våra största industriella etahlisse