Aftonbladet – 26 oktober 1864, sida 3

Ungerrättelser från Daumark. Den allmänt utbredda meningen, att Östersjöeskadern, trots dermed förenade stora kostnader, hölls i sjön blott för att helsa prinsen af Wales vid hans afresa, har bekräftats derigenom att befälhafvarne å fregatterna Sjelland och Tordenskiöld, korvetterna Thor och Heimdal samt skonerten Diana i lördags, straxt efter prinsens afresa, nedlade sina kommandon. Österrikarnes afmarsch från Jutland lär, enligt underrättelser från Veile, vara nära förestående. General Piret har meddelat amtmannen, att han mottagit ett telegram, enligt hvilket österrikarne skulle vara ur Jutland inom 10 3 12 dagar efter den 19 dennes. Pansarfregatten Peder Skram skall, om inga oförutsedda hinder inträffa, löpa af stapeln fredagen den 25 Okt. rån Hjörring skrifves den 19 dennes: En af preussarne i dag företagen våldshandling har väckt ett visst uppseende. I förmiddags infunno sig tre underofficerare i redaktören Camillo Bruuns bostad och fordrade att han skulle komma tillstädes, för att följa med till kommendanten. På svaret, att hr Bruun var bortrest, följde några inqvisitoriska frågor, när denna afresa egt rum, hvar han uppehöll sig och när han kunde väntas tillbaka. Då man efter bästa förmåga besvarat detta, lemnade vederbörande åter huset; men efter ett par timmars förlopp infann sig en afdelning med två officerare i spetsen på boktryckeriet, der man utan något angifvet skäl befallde att pressen ögonblickligen skulle stanna och personalen aflägsna sig, hvarefter tryckeriet förseglades och en post ställdes derutanför. Härtill fogar ett annat bref af den 20 följande: I middags öppnades åter tryckeriet och tidningen tilläts utkomma, hvarför man förnämligast har att tacka borgmästareps föreställningar hos kommendanten om nödvändigheten af en annonstidning. bSåsom en kuriös anledning till förseglingen anfördes, att i tidningen stått en annons, så lydande: En svart pudelhund, lydande namnet Wrangel?, är borskommen i Hjörring. För dess äåterskaffande utlofvas vedergällning, om man vänder sig till gästgifvaren Larsen.? Att detta var ett svepskäl synes bäst deraf, att man alldeles icke vände sig till den i Bruuns frånvaro fungerande redaktören, som