Aftonbladet – 26 oktober 1864, sida 2

Emedan det är någonting högst eget hos ett fruntimmer med någon stoliheteller sjelfkänsla?, svaradeLaura, som nu icke längre kunde styra sig. Jag har åtminstone aldrig hört maken.? ?Ja, men jag är alldeles inte stolt!4 genmälte Leonora, som kände att hon gerna skulle velat be Leslie om förlåtelse, endast han ville glömma hvad som skett. ?Nej, du har inte en gång en aning om hvad sjelfkänsla vill säga?, sade Laura, ?och jag måste derför rent ut säga dig ot ditt uppförande helt och hället strider mot det passande. Du kunde ju nästan lika gerna gå till honom och fråga om han inte vill vara så god och taga dig till sin hustru.? Taga mig till hustru!? utbrast Leonora häftigt. Hvad har väl det för gemenskap med min ledsnad öfver att jag väckt hans missnöje? Hans hustru! Hvad kan ni väl mena med det?? Prat! Jag hatar all slags tillgjordhet och alla konstgrepp, som äro beräknade att görs intryck på karlarne. Gud skall veta att dc lätt nog låta fånga sig med smicker; mer jag vill emellertid låta dig veta, att du ren af piågar mr Leslie med din efterhängsen het. Du följer efter honom hvart han går. ser alltid åt det håll der han befinner sig. förmår honom att sätta sig ned bredvid dig och tvingar honom derigenom att visa dig en uppmärksamhet, som han sannolikt skulle egna andra, om han bara kunde bli dig qvit.? 7Nej, nu misstager ni er fullkomligt. sade Leonora alldeles utom sig af förvåning. Han kan bli mig qvitt, hvilket ögonblick som helst. Tänk bara på huru han gick bort i går afton utan att ens säga mig god natt! Jag är just rädd för att synas efter