oss till afgrundens rand, icke ämnar stanna, innan det i sin blinda fanatism framkallat revolutionens hydra och störtat oss i anarkiens gränslösa elände — så långt är det ändtligen kommet i Danmark, att man i konungens slott skall höra, huru en ledamot af landets lagstiftande församling djerfves högt och ljudeligt förklara, att han delar den af ett partiblad uttalade åsigten, att landets konung icke bekläder sin tron med rätta, att konung Kristian IX och hans dynasti förverkat sin rätt till danska kronan, ja, att samma ledamot dristar sig åstå, det andra danska män hysa samma fördömliga åsigt — och hela detta otrefliga skå espel uppföres utan tecken till protest från thingets ordförande eller dess ledamöters sida!