Aftonbladet – 26 oktober 1864, sida 2

hängsen, och derför söker jag honom aldrig, lika litet som jag först tilltalar honom. Det är alltid han som vänder sig till mig.? Du menar i korthet sagdt?, sade Laura i gäckande ton, Pait hans ständiga uppmärksamhet mot dig kommer sig af hans önskan att få vara i din närhet!? Ja, jag förmodar det?, svarade Leonora helt förbryllad; ?jag kan inte inse något annat skäl.? Du är verkligen enfalden sjelf, eller roar det sig alt ställa dig så, sade Laura. Jag är öfvertygud att han tycker synd om mig?. sade Leonora, som sökte något skäl för Leslies vänlighet emot henne. Han vet att jag nyss lemnat alla mina vänner, och det är bra vänligt af honom att ge mig råd.? Men af hvilken anledning vänder du dig hellre till honom än till mig ?? inföll Laura. Det är alldeles inte vanhgt att en ung flicka väljer en ung man till sin rådgifvare; och om hon gör det, måste hon göra sig beredd på att man finner henne alltför fri och fre mfusig såsom jag verkligen — jag kan inte neka det — finner dig vara.? Är jag framfusig?? sade Leonora helt bedröfvad. Hon visste med sig sjelf att hon tvärtom var rädd och blyg, och hon kunde således icke förstå huru en dylik beskyllning kunde göras henne. Som Laura vanligtvis var ganska svår att göra till lags, tröstade sig emellertid Leonora med att de ord, hon hade hört, icke voro så allvarligt menade, utan endast ett uttryck af dylikt, hvaruti hon ödmjukt ville finna sig. Detta samtal hade emellertid det inflytande på hennes uppförande mot Leslie, att hon, då Laura icke var närvarande, icke vidare kunde känna sig fri och obesvärad med honom som förut. Hon var tvungen