Aftonbladet – 25 oktober 1864, sida 3

Saulmer, N:o 10. Ere? från Grekland ). (Från en resande landsman.) Redan kl. 8 f. m. inlupo i vi Pireeos hamn, och här upprepades vid landstigningen un gefär samma scen som i Konstantinopel ehuru i mindre skala. Scdan jag och er reskamrat gått igenom tullen och stigit up i en vagn för att fara till Athen, kom tull. tjenstemannen och, såsom den naturligaste rättighet i verlden, begärde ersättning derför att våra saker icke blifvit visiterade. Icke utan nedslagenhet åkte jag fram öfver den attiska slätten, ty mellan vinodlingarne och de damhöljda oliverna skymttade fram bergens nakenhet och hela land; I skapets sterilitet. Dock bör jag genast ti lägga, att sedan jag nu något lärt känna I denna natur, har jag från deg till dag lärt mig beundra den: dess skönhet är oförliknelig, och jordmånens fruktbarhet bör icke ingifva någon misströstan om en framtid. Då jag ser det blåa, vinfärgade hafvet, firmamentets klarhet, bergens gruppering och fint tecknade konturer, och det underbara färgspelet, isynnerhet vid solnedgången, vexlande från blått, grönt och violett till Sguld och purpur4, är jag förtjust i denna tafla och frågar icke efter något motstycke dertill; jag skall alltid medföra den i minnet såsom nägot i sitt slag ojemförligt. I Athen tog jag in på ett af de bästa hotellen; det var förträffligt och hade endast det felet att vara för dyrt. Min vän från Belgien blef så förtretad öfver priserna och några andra förhållanden att han alfreste redan dagen efter sin hitkomst, ehuru han tänkt dröja en vecka eller två. Som jag skulle stanna en längre tid, anordnade jag med min värd, och vi blefvo strax ense, hvaröfver jag yttrade min fägnad, helst jog hade ett ypperligt rum med utsigt å ena sidan åt Akropolen och å den andra åt Hymettus, Lykabettus och den bättre delen at staden. Vid morgonsolens strålar och vid månans sken kunde jag betrakta Aihenes borg och tempel! Men denna husliga lycka varade blott nägra dagar, ty ölverkyparen förklarade mig, att Jag för det ackorderade priset borde välja ett aunat rum. Man visade mig ett sådant, der hvarken solen eller månan besvärade mig, och Akropolen ännu mindre var synlig; man spekulerade på min beundran för Parthenon. Min herre! — sade jag — skrif min räkning; och så flyttade jag till närmaste granne i ett hotell af lägre rang, der man visserligen kunde bo mera komfortabelt, men der man röner uppmärksamhet och god vilja samt billighet. Dertill kommer ett trefligt middagssällskap. Tillåt mig nu till en början uttala den anmärkningen, att jag tror det Greklands folk blifvit åter er framtid. Men landet har varit så ytterligt utarmadt och folket så hemsökt af förtrycket och dess följder, att äterhemtandet icke kan gå annat än långsamt. För den allmänna undervisningen har mycket blifvit gjordt, och allt detta skall heleosamt inverka på alla förhållanden och efterhand utrota mänga missbruk. Man har sagt, att Grekland nu för tiden bebos blott af slaver; men denna tendenslögn förvillar numera ingen. Utom de invandrande albaneserna, som mestadels utgöra en arbetarebefolkning, ser man påtagigen ättlingar at de gamla grekerna, hvilkas både dygder och olater till en väsentlig del tyckas gått i arf. Nygrekerna äro frihetsälskande, stolta och äregiriga likasom ock vettgiriga, men ombytliga, ofta opålitliga och småaktiga. Vill man se nögot af folklifvet här, så bör man besöka bazaren eller hellre samma trakt en söndags förmiddag efter gudstjenstens slut. Då existerar ett slags handel företrädesvis med klädespersedlar, vapen och lyxartiklar. Man ser här ett slägte af de stlåtligaste män med så stolt hållning och naturligt godt skick, att man måste beundra dem. Den vanliga drägten är röd m (fez), kort broderad väst och dito tröja med öppna ärmar, som hävga utefter rygger, hvit fustanell, eller en kort, fint veckad och mycket vid kjortel, som räcker till knäet, och vidare sockor eller kamascher rikt utsydda. Kriog lifvet bär man ett skärp, och som oftast ett litet läderbälie med en öppen väska framtill. Emellertid börjar denna kostym blifva uttröngd; de bildade antvega alltmer den allmänna europeiska drägten. Qvinnorna (som sällan gå utomhus) äro till det mesta redan frankiserade här, endast att de bära den lilla röda mössan med en väldig tof Grekerna äro mycket arbetsföra och flitiga, om de så vilja; men iugenstädes torde man se en sådan mängd af politicerande, som dagligen och stundligen sitta å kalleerna vid den lilla kaffekoppen och tidningslapparne, hvaraf här finnas så många. Jag har annu aldrig kommit in på kafftet La belle Grece, utan att jag der alltid sett en gammal politiker med örnuäsa tomma sin tidning och glo som en örn på en klippspets. De gamla grekerna hade slatvar, som odlade jorden, medan de sjelfva hellre skötte handeln och de allmänna angelägenhet rna, idkade studier eller utövade någon konst. Det är skada, att man här ännu r ar fundt mannevs yrke, liksom ock handtversarens. Bildhuggaren och målaren ega i Phidias fäASOS OR OR OMR rv t till en v