Aftonbladet – 25 oktober 1864, sida 3

sam tramtud. senta arrangement Skulle al hela festen gifva den lyftning, som den bör ega, och åt folkmassorna den lifaktighet, som ej kan vinnas genom det tysta åskå dandet af brinnande ljus. Det vore dessutom en lämplig gärd af uppmärksamhet åt den stora mängden, som ej kan deltaga i de tillämnade festmåltiderna. Rättecångsoch Paolissaker. Minuthandlanden Lundin, anklagad för mord å sin hustru. Polisransakningen i går med häktade minut handen Erik Lundin rörde hufvudsakligast hans förhållande till Tda Husberg samt de emellan dem vexlade bref, hvarjemte hördes ett vittne. Charlotta Ericsson, boende i huset n:r 32 vid Holländargatan på Norr. Till att börja med må anföras, att Lundin ändrade sin uppgift om orsaker till hustruns fallande ur båten, och sade nu att han förmodade att det skett då hon skulle räcka sig efter en morgonmössa, som hon ha de med sig för att gifva sin värdinna vid Thorsvik, men hvilken mössa kommit i vattnet: förut har han lik sagt, att I han trodde det hustrun fallit öfverbord vid det hon skulle fiska upp rorpinnen, lossnat. Sammaledes hade han nu annat påstående om tiden då han knutit en schal på hustrun, i det han sade att. om det icke, såsom -han förut uppgifvit, skett då de voro vid en af brohållarne (et vittne, brovaktaren vid Lidingöbro, hade förklarat det vara omöjligt att der hålla stilla med bå iten, 1 anseende till att sjön af den starka no; danvinden låg hårdt på). så skulle det varit innan de vid Lidingöbro värdshus åter stego i båten. Detta sitt påstående vidhöll Lundin, ehuru polismästaren gjorde honom uppmärksam på det orimliga deri att schalen skulle påtagits då hustrun satte sig att ro ena åran. hvilket hon lärer gjort ifrån bron och till-det ställe der hon omkom, utan att detta skyddsmedel emot kylan fasthellre anbringats efter det hon slutat ro, synnerligast som Lundin sjelf sagt, enligt ett vittnes intyg, att han knutit på hustrun schalen kort före olyckshändelsens inträffande, hvarföre det således vore troligt att han, då hon fördenskull stått uppe i bäten, passat på tillfället och skuffat henne i sjön. Vidkommande Lundins brottsliga förhållande till flickan Husberg har han, under de med honom hållna förhör, lika litet förnekat detsamma, som han, då bekantskapen pågick, brydde sig om att dölja den. Ida Husberg, hvilken är född 1813, hade för denna sak varit tvenne gånger inkallad till poliskammaren i sin födelsestad, Norrköping, der hon nu hos sina föräldrar bor. Vid första förhöret nekade hon att ha haft något umgänge mer! Lundin, men, då hon andra gången var uppe i polisen, tillstod hon sin förseelse och uppgaf att Lundin, då han i vintras besökt henne, lofvat henne äktenskap, hvarvid hon sagt: Hvad du gör, så gör dig icke olycklig, derpå han svarat: Gud bevara mig att göra min hustru något illa; jag vill ej lägga hand på någon qvinna. Äfvenledes har Ida Husberg vid samma polisförhör erkänt, att hon genom. hustru Moqvist fått muntlig belsning från Lundin att hon skulle vara lugn; det går allt bra. Häraf tyckes som om Lundin äfven under samtal med Ida och andra personer umgåtts med tanken att, för vinnande af föremålet för sin nya kärlek, rödja sin hustru på ett eller annat sätt ur vägen. Vi ha förut nämnt om några dylika antydningar i hans bref till Ida Husberg, och kunna nu derur anföra ännu ett par andra. Så skrifver han på ett ställe att han hoppas segra i sina företag. och i si brefvet till Ida ber han henne att göra sig få dig att till hösten förestå hans handelsbod: resten får du tänka dig.? Tillfrågad hvad Lundin menat med förstnämnda skriftliga yttrande eller att han hoppades segra i sina förelag, sva rade han att han velat sluta med Ida och föruna sig med hustrun. men denna hans förklang motsäges i samma bref, i det han omedelbarligen eiter nämnde yttrande uppmanar Ida att skaffa någon säker person att föra brefven till honom samt talar om att han skickar henne af sitt hår awt lägga uti den ring, som hon förut af honom fått: för den sednare meningen och synnerligen orden: resten får du tänka dig. kunde han icke alls redogöra. En mängd bref de båda älskande emellan har. såsom förut en gång omnämts, polisen öfverkommit, men innu flera ha vexlats, emedan Ida Husberg bekänt att hon förstört några af dem hon på sednaste tiden erhållit. Bland brefven finnes ett ifrån hustru Lundin till Ida Husbergs fader, hvari hon till honom säger detsamma som hon sagt till sina bekanta, nemligen att hon fruktar det mannen traktar efter hennes lif. äfvensom ett bref från handlanden Husberg till Lundin, skrifvet i Juni mänad och deri Husberg skarpt förebrår Lundin hans otillbörliga förhållande ull flickan och uppmanar honom. vid hot att eljest lagligen beifra saken, att dermed sluta. Brefven från Lundin till Ida Husberg hade adresserats till madam Moqvist, och de från Ida till Lundin, hvilka gått genom posten, till W. Larsson, med adress till Lundins butik. Af de i Norrköping förda protokoillerna upplyses det. att eldaren Moqvist och hans hustru haft mer att skafla med Lundinska korrespondensen, än han vid förhöret i Kär åtta dagar sedan ville fram med, hvarföre Moqvist skulle till torsdagen åter inkallas. Med brefven ifrån Norrköping, af hvilka i öfrigt kom i dagen, att Lundin skickat Ida Husberg penningar, en gång 30 rdr. och hon dessutom en annan gång bedt att få låna 23 rdr, har äfven följt, förutom en mindre ring, den förut omtalta, hvari hans hår låg, samt en teaterkikare och ett Lundins fotografiporträtt derpå han är afbildad i, såsom han sjelf upplyste, ceremonimästaredrägten vid orden Linnea borealis. Den större ringen och kikaren skulle varit hans hustru tillhöriga, enligt hennes uppgift i sina bref till Husberg, men hvilket Lundin bestred. Det i går hörda vittnet slutligen. hvilket, såsom förut är nämndt, hette Charlotta Ericsson och är boende vid Holländargatan på Norr, berättade, att Ida Husberg logerat hos henne en tid ifrån det Ida några veckor före den 24 Okt. kommit ur makarne Lundins tjenst; att Ida ofta haft möten med en herre.den hon sagt vara en god vän till hennes far och derföre blifvit af honom anmodad att ha uppsigt öfver henne. men hvilken herre vittnet för öfrigt icke känt, förr in Ida i fjol. kort före jul, af fadern hemtogs till Norrköping, då hon vid sitt sista möte med Lundin sagt hvad han hette och äfven att han var en gift karl: samt att vittnet på båda deras begäran emottagit de två första brefven från Ida ill Lundin, dem han sjelf afhemtat, det sista elfva juldagen. men att hon då afsagt sig detta förtroende, emedan Lundin framkastat den förmodan att han ej bekommit alla bret som Ida skulle skrifvit. Vid spörjsmålet hvarest mötena skett ville vittnet påstå att det endast varit utanföre på gatan. Målet uppsköts åter till nästa torsdag. Emellertid skuile. på Lundins begäran. den af honom, då hustrun omkom, begagnade båt, hvilken ligger vid Skeppsholmen, få af sakkunnige personer besigtigas, för att utrönas måtte, huruvida hustru Lundin. såsom mannen uppgifver, kunnat af våda falla derur; och skulle till denna besigtnings verkställande anmodas öfverstelöjtnant Fahnehjelm samt kapten Ringheim vid flottan, hvarjemte Lundin skulle från häktet uttasas för att vara närvarande dervid. tlidne söndagsmiddag kom skomakarmästaren Anders Peter Krook, boende 2 trappor app i huset n:r 28 vid Gamla Kungsholmsbrosatan, uti gräl med en smedslärling. som i ett irende kom upp i huset. ochi då en af dei våningen. under boende. snickarmästaren Lind