Aftonbladet – 25 oktober 1864, sida 2

bli försmådd och åsidosatt för en annan, och Laura, som väl kände hans karakter och tänkesätt, förstod att draga fördel deraf. Hon behöfde endast sucka litet och ett par gånger se upp mot taket för att få sir Peter att öfverhopa henne med frågor om hvad som fattades henne, och Laura gjorde nu med intagande blyghet sir Peter il sin förtrogne. Helt unga män hedras ofta med ett sådant förtroende af fruntimmer som äro några år äldre än de, och dessa äro också vanligen trogna och pålitliga riddare, emedan de känna sig i hög grad stolta öfver den ära, som visas dem. Detta var äfven förhållandet med sir Peter, då Laura dels förblommeradt, dels rent ut hade berättat honom samma osanning, som hon nyss uppdukat för sin bror, och den unge officeren tog förskräckligt vid sig då hon slutat sin berättelse. I sin ifver att visa henne hvilken utomordentlig tillgifvenhet han hyste ör henne, förklarade han högt och villigt, att han på ögönblicket skulle mana ut Leslie; men det föll sig dock icke så synnerligt svårt för Laura att afkyla hans vilda mod. Hon sade honom, att såsom sakerna nu stodo mellan henne och Leslie, skulle hvarje olycka, som drabbade honom, eller hvarje tilldragelse, som kunde störa förhållandet mellan honom och hennes familj, vålla henne den djupaste sorg; kusinen skulle derföre icke göra något annat än att målt kurlisera Leonora, på det att hon ulle bli hindrad i det koketteri hon tydligen dref med Leslie. Det ligger ju inte något ondt i det, min bäste Peter — eller hur? Nej, inte det jag kan se. Den lilla Leonora är således en så utstuderad kokett? Men är då han så enfaldig, att han inte märker att hon lägger an på honom? Hon