Aftonbladet – 25 oktober 1864, sida 2

gen. Se hör är nothäftet; jag känner mycket väl igen det.? Men det här är inte beskedligt af er?, sade sir Peter. Nikan inte gerna ha glömt ert löfte, då jag bad er att sjunga Adeste, och jag litade fullt och fast på att ni skulle hålla det.? ?Ja, det är sannt, jag har verkligen lofvat att sjunga den sången?, sade Leonora med en bönfallande blick på Leslie. ?Det är en annan sak?, svarade denne; i sådant fall öfverlemnar jag åt er sjelf att bestämma hvilkendera sången ni villsjunga först.? 8å eftergifvande kan jag verkligen inte vara?, sade sir Peter. ?Jag måste fortfarande anhålla om att min sång får komma först. Ni hör ju sjelf, miss Ladylift, att mr Ledlie inte fäster någon vigt dervid.4 Det torde vara bäst att helt och hållet öfverlemna saken åt miss Ladylift?, svarade Leslie stolt. : Får jag verkligen afgöra striden?? utbrast Leonora helt glad, emedan hon trodde att alla svårigheter voro öfvervunna, då atgörandet öfverlemnades åt henne. ?Låt mig då först sjunga Adeste, så skalljag sedan sjunga er sång, mr Leslie.? Leslie svarade eudast med en bugning, och drog sig straxt derefter tillbaka från pianot, utan att komma tillbaka för att bedja om sin sång, då Leonora hade slutat Adeste? och såg sig om etter honom. Henues låtsade tillbedjare gjorde allt som i hans förmåga stod för att uteslutande tilldraga sig hennes uppmärksamhet, men Leonora kunde icke återiå det sinneslugu, som hon hade förlorat vid åsynen af Leslies missnöje, och sökte under hela aftonen ett tillfälle att få försona sig med honom, hvilket han dock beständigt undvek. — (Forts.)