Aftonbladet – 25 oktober 1864, sida 2

sammanträffa med henne inne i skogen vid det vackra vattenfallet. Han upprepade oupphörligt för sig sjelf, att detta var omöj. ligt, men likväl återvände alltjemt denna tanke medan han oroligt sneglade bort till det unga paret, hvars samtal tilltog i munterhet. Ffter middagen fortfor sir Peter att i sin kusins intresse uteslutande sysselsälta sig med Leonora. Han hade skaffat sig en förevändning derför genom att han bedt henne sjunga en sång, som han hade hört samma dag han kom, och hvilken det med stor ansträngning hade lyckats honom att återkalla i minnet. Då sällskapet efter middagen samjades i salongen för att tillbringa aftonen under de vanliga förströelserna ledsagade nan derför Laura till pianot, i hvars närret Leonora satt och sydde, och medan Laura spelade erinrade han den unga flicsan om det löfte hon hade gifvit honom. sOm ni verkligen önskar höra deu, sade Leonora, skall jag sjunga den för er, då uren kommer till mig. Men ni måste vara gor: och vänta tills litet längre fram, ;medan miss Chausen och några af de unga lamer, som äro här på besök, först skolu åta höra sig. Sir Peter kunde icke göra någon invändving mot denna blygsamma begäran, som så föga likhet med hvad mera verldsrfarna unga damer skulle ha svarat, och ; n väg utan att vidare besvära Leonora. seslie intog ögonblickligen hans plats och slog ig ned hennes sida, enär han på grund tf den hemlighet, som de hade gemensamt, nsåg sig berättigad att tilltala henne på mera förtroligt sätt. Ni är ju glad och lycklig nu? sade an. SRäkningarne förorsaka er inte längre ågot bekymmer, och ni behöfver inte längre ör deras skull fälla några tårar.