Aftonbladet – 25 oktober 1864, sida 2

tyckes minsann inte förgäfves blifvit upp fostrad i ett kloster! Sir Peter uppfyllde noga det löfte han gifvit Laura. Leslie hade knappast stigit inom dörren till Chausen Wood, dit han blifvit inbjuden af herrn i huset, sedan denne af systern fått underrättelse om at Leslie vistades i trakten, förr än den unge officeren elog sig ned hos Leonora och bör jade ett samtal, som han oafbrutet fortsatte inda till dess betjenten anmälde att mid dagen var serverad. Han ledsagade henne äfven till bordet och fortsatte der att vise henne en synnerlig uppmärksamhet. Les lie hade Laura till bordsgranne, och har hade lofvat sig sjelf att visa den största varsamhet i sitt uppförande mot Leonora. på det att Laura icke skulle komma fram med sina hänsyftningar och förtroliga vinkar; men han hade icke väntat att få se sin plats intagen af en annan, och allra minst var han beredd på att Leonora skulle upptaga en annans hyllning med så mycket nöje, som han tyckte sig märka at! hon erior. Hon var också verkligen rätt glad och lycklig, men hennes glädje härrörde deraf, att Leslie hade kommit tillbaka, och i denna sinnesstämning kände hon sig särdeles fallen för att skratta åt sir Peters muntra och lifliga infall. Leslie var van att beherrska sig, så ung han än var, och det lyckades honom att antaga ett så belåtet utseende, att Laura omöjligen kunde få klart för sig huruvida han märkte hvad som försig eller icke. Så likgiltig han än tycktes vara, släppte han emellertid aldrig sir Peter och Leonora ur sigte, och han plågades till den srad af svartsjuka, att han till och med började grubbla öfver huruvida icke den ange officeren äfven hade haft tillfälle att