Aftonbladet – 24 oktober 1864, sida 2

sen. Leonora gick helt förlägen och tappade vid första steget den lilla tillskrynklade papperslappem som hon under allt detta helt och hållet hade förgätit. Laura gjorde emellertid flera försök att tala, medan Leslie med bortvända ögon artigt, men likgiltigt väntade på hvad hon kunde ha att säga honom. Han blef emellertid hastigt tvungen att aflägga sin likgiltighet, då Laura, som icke längre var i stånd att beherrska sin rörelse, plötsligt utbrast i en häftig gråt. Men hvad i Herrans namn står då på, miss Chausen?? utbrast han, i det han gick fram till henne. Mår niinte väl? Kan jag vöra något för er? Stöd er för all del på mig !? Dessa ord hade endast till följd att Lauras tårar runno ännu häftigare, och han sökte förgälves att få hennes gråt och snyftningar att upphöra. Hon tog honom visserligen under armen, men vände sitt hufvud bort ifrån honom och undvek så mycket som möjligt att slödja sig på honom. Förlåt mig?, sade hon slutligen. ?Jag visste inte att jag var så svag. Jag blyges verkligen öfver hvad som skett; men jag lider, som om jag låge på pinbömken. Smärta och blygsel göra måhända ett starkare intryck på mig än på andra; ty jag är temigen stolt af mig, och båda delarne ha hittills varit mig fullkomligt obekanta.? Men hvad är det ni menar?? utbrast Leslie, som insåg att han hade försatt si sjelf i en falsk ställning, som för öfrigt, på orund af sin nyhet, icke misshagade honom. Han lofvade emellertid sig sjelf att han noga skulle väga hvart och ett af sina ord. ?Hvad är det väl som gjort er så bedröfvad? Jag skall inte längre vara bedröfvad, så snart jag kan, tänka mig såsom er syster?, sade hon plötsligt. En syster föredrager in brors lycka framför sin egen. Om han ir lycklig, är hon det äfven. Jag har nul. först lärt känna edra verkliga känslor. Förr sände jag dem inte, men nu vet jag ?