Aftonbladet – 24 oktober 1864, sida 2

jag gjort för er? Allting är nu ordnadt. Tack, min bäste vän!? sade Leonora Huru skall jag väl kunna återgälda hva ni gjort för mig? Jag kan endast tack: er. Tack goda bästa mr Leslie! Farväl Jag får inte stanna; låt mig gå.? Och jag som väntat här hela dagen fö! att få återse er!? Har ni verkligen det? Det gör mig mycket ondt att jag uppehållit er så länge Det var bra vänligt af er att ni inte gicl er väg. Jag är så glad öfver att jag träf fade er. Jag tog en liten papperslapp mec mig till er, men jag skulle ständigt sväfva i ovisshet huruvida ni funnit den elle inte.? Har ni skrifvit till mig?? utbrast Leslie Gif mig detta papper!? Med dessa ord sökte han med vänlig våld öppna hennes hand, i hvilken han upp täckt ett litet stycke papper; men i det samma drog sig Leonora häftigt tillbak: från honom, och då han bestört häröfve; vände sin blick åt samma håll som hon blef han varse Laura, som stod endast pi ett par alnars afstånd ifrån dem. Hon gick rakt fram till dem, då hon märkte att de båda upptäckt henne. Leonora?, sade hon, är det på dette sätt du häller ditt löfte?? Jag har inte gilvit er något löfte, sade Leonora, ?och jag har för öfrigt kommi hit för att säga att jag inte kunde komma.? Gå hem !? sade Laura med sakta, skälf. vande stämma. Leslie ämnade icke taga emot banno: likt en skolgosse och gick obesväradt fram till Leonora, och räckte henne handen med dessa ord: Jag måste således säga er farväl, miss Ladylift. Det gläder mig på det högsta ati jag varit i tillfälle att göra er en tjenst, och jag litar på att ni inte drager i betänkande att vända er till mig, om jag ännu en gång skulle kunna vara er till någon nytta.? 8å hem, Leonora!? upprepade miss Chau