papperslapp, på hvilken endast följande orc stodo skrifna: Jag kan inte komma i af. ton. Mr Chausen har förbjudit mig att gå ut. Leonora Ladylift.? Det var henne: afsigt att lägga detta papper vid det om: kullfallna trädet, och hon litade på at Leslie nog skulle se det, i fall hon intc träffade honom. Leslie hade redan varit der i flera tim mar, emedan han trodde att Leonora skulle begagna första gynnsamma ögonblick till ati gå hemifrån, och ju längre det dröjde innan hon kom, desto starkare blef hans orc och längtan. Alla hans tankar vände sig under der långa väntningstiden kring Leonora, och han upprepade olta för sig sjelf, att det icke kunde gifvas någon större lycka än at! vandra genom lifvet vid en så älskvärd och oskyldig flickas sida. Det var en ädel och ren lycka han nu drömde sig; det skulle i hans tanke vara en låghet utan like at bedraga ett så barnsligt förtroende, och den enda svårighet, som han från sin ståndpunkt kunde upptäcka, bestod uti huru han skulle kunna få hennes lugna vänskap att förvandlas till kärlek. Det hade redan blifvit temligen mörkt, då hans öron omsider uppfångade ljudet at steg, som med stor hast närmade sig. Han skyndade ifrigt framåt, till dess han bilet varse Leonora, och kände sig nästan berusad af glädje då han såg att det verkligen var hon. Jag får endast stanna ett ögonblick?, sade hon; mr Chausen har förbjudit mig att gå ut på aftonen. Jag ville bara låta er veta att ni inte skulle vänta på mig.? Men hvarför kan jag då inte mera få se er?? sade Leslie, och höll hennes hand fast sluten i sin. Han säger att det inte är rätt gjordt. Ni har aldrig sagt mig det, annars skulle jag aldrig gjort det.? PMen jag inser verkligen inte att det kan ligga något ondt deruti. Ni får inte gå ännu. Vill ni inte stanna och höra hvad