Aftonbladet – 22 oktober 1864, sida 2

— I dessa dagar har, berättar D. B., på ministeriel väg tillåtelse hos svenska regeringen utverkats, att till Finland öfverföra alla sådana uti kongl. kammarkollegii arkiv förvarade äldre och nyare handlingar, jordeböcker och räkenskaper, som röra Finland, Estland och Ingermanland. Ar 1824 blefvo på samma sätt omkring 3800 handlingar och kartor, rörande Estland och Liffland, från general-landtmäterikontoret utlemnade. D. B. gör med anledning häraf några betraktelser, af hvilka vi återgifva följande: Emot svenska regeringens beredvillighet att för alltid afstå från dessa handlingar, af hvilka åtskilliga hafva ett stort historiskt intresse, kunna och vilja vi ej i ringaste måtto något anmärka, enär samma handlingar, som för oss äro utan vidare gagn, för finnarne kunna vara af det största intresse och nytta; — men denna åtgärd framkallar ovilkorligen en önskan att från Sverges sida framställning gjordes hos danska regeringen i enahanda syftning, rörande alla de jordeböcker, publika handlingar, lagar och kriminalprocesser, personalia, pergamentsbref m. m., som röra Sverges forndanska provinser och i kongl. danska geheime-arkivet äro förvarade. Denna framställning bör synas så mycket mindre ogrannlaga, som, enligt särskilda artiklar, såväl i Roeskildska fredsslutet år 1658 som i Köpenhamnska fredsfördraget år 1660 alla dylika handlinar hade bordt till Sverge ötverlemnas. — förste landtmätaren i Malmöhus län, numera öfverdirektören för generallandtmäterikontoret, hr L. Falkman gjorde år 1544 hos K. M:t anhållan i dylik syftning; men K. M:t, som icke ansåg lämpligt att nu efter så lång tids fö NEP affordra kongl. danska regeringen de ifrågavarande provinser rörande handlingar, förordnade endast hr Falkman att i Köpenhamn förteckna desamma. Denna förteckning, huru omsorgsfullt och noggrannt den än är upprättad, kan naturligtvis ej i annan mån vara gagnande än att den lemnar en antydan om hvad som finnes. — — ?Det kan naturligtvis ej vara vår mening att dessa handlingar ?affordras? danska regeringen — hvilket, efter en så lång tids förlopp, äfven vi anse mindre lämpligt? — men det som vi innerligt önska och hvarpå vi vilja fästa vederbörandes uppmärksamhet, är alt åtminstone förfrågan gjordes hos danska regeringen, huruvida något allvarsamt hinder skulle möta en sådan från Sverges sida gjord framställning. Vi äro öfvertygade derom, att så ej skulle ske, och grunda denna vår öfvertygelse på de hjertliga och vänskapliga band, som för närvarande förena Sverges och Danmarks folk.?