Aftonbladet – 22 oktober 1864, sida 2

Predikningar af F. W. Robertson. Öfversättning. Första delen. Stockholm 1864. På A. dAubignes förlag. Midt för våra ögon, och dock utan att vi knappast märka det, föregår en stor religiös omgestaltning. Vi skulle sagt omhvälfning — ty så stor är i sjelfva verket dess omfång — om man ej vore van att vid detta ord fästa betydelsen af någonting plötsligt och förstörande, då det för den nu pågående rörelsen just är utmärkande, att den med den samlade kraftens styrka går lilvande och nyskapande sin gång lugnt och tyst framåt. Man kan i denna rörelse tydligt urskilja två hufvudriktningar: den ena den vetenskapliga kritikens, som från den kristna teologien utmönstrar hvad hon bevisar vara utväxter, tillkomna under tidernas lopp och alldeles främmande för Kristi lära ; den andra de praktiska religionslärarnes, som ur djupet framdraga de rika skatter som legat gömda under dogmernas torra rishögar och visa att alla vår tids ädlaste och högsta sträfvanden, långt ifrån att stå i strid med Kristi kristendom, tvärtom står i den närmaste och innerligaste samklang med dess anda. Medan den förra riktninen hufvudsakligen representeras af Tyskands teologer, är det förnämligast inom Frankrikes och Schweiz protestantiska kyrkor som den sednare har sina kraftigaste och vältaligaste tolkar. England, der den krassa ortodoxien har en af sina starkaste förskansningar, har länge hållit sig på afstånd från rörelsen, men flera tecken a på sednare tiden visat, att de kraftigare och klarsyntare andarne bland teologerna äfven der börjat emancipera sig från dogmtvånget. Stegen uttagas der visserligen ej med den fulla konseqvens och den oräddhet, som utmärker de mera avancerade franska och tyska teologerna; man märker der ännu ett vacklande mellan det gamla och nya, ett försök till kompromiss äfven der en kompromiss svårligen torde vara möjlig, men i det hela är en friskare och omfångsrikare anda äfven der tydligt förnimbar. Den röjer sig visserligen ej i något direkt anfall på de gonl formerna — ty gamla former äro på etta fält för engelsmannen äfven mer än vanligt heliga — men så mycket mer i det rika innehåll hon söker ingjuta deri, äfven med fara att spränga dem. En af de yppersta representanterna för denna praktiska riktning i England är — eller rättare sagdt var, ty han är nu död — den berömde Robertson, predikant vid Trinity Chapel i Brighton. De predikningar, eller, egentligare, andliga föredrag, som han här höll för åhörareskaror, som bland sig räknade landets högsta intelligens, ha äfven i utlandet vunnit den stora ryktbarhet, att de blifvit intagna i den bekanta Tauchnitzeditionen af utmärkta engelska författare. De ega också, äfven med bänsyn till blotta formen, ett värde, som berättigar dem till en plats i en dylik samling. Deras mest utmärkande drag är dock den stora, kraftiga och friska anda som rör sig uti dem