Aftonbladet – 21 oktober 1864, sida 3

dring af händelser, som föregått midt uti nittonde århundradet inför Europas ögon. Så bär Ryssland sig åt, och jag uppmanar hvar och en att bevisa, att min skildring icke är strängt öfverensstämmande med sanningen. Det är på tiden att Frankrikes mäktiga mellankomst sätter en gräns för dessa ohyggligheter, hvartill icke ens Attilas vilda horder — dessa forntidens ryssar — skulle gjort sig skyldiga, och jag vill derför tillåta mig att framkomma med ett förslag, hvars antagande skulle afhjelpa all nöd. Så stora än de offer äro, som Turkiet varit pog ädelmodigt att göra, då det icke nekat att emottaga detta landsflyktiga folk, så är det dock klart, att det icke kan afhjelpa alla behof, så länge emigrationen icke på ett eller annat sätt ordnas. Ryssland skall icke längre tåla, att techerkes serna stanna i sitt fädernesland, och dervid är ingenting att göra. Jag vill till och med för dessa martyrers egen skull, hvilkas blod skall komma öfver Czarens hufvud, rätt innerligt önska, att de så snart som möjligt måtte ryckas ur sina bödlars händer; men då det ännu finnes öfver en half million proskriberade, som skola slitas från fädernejorden, så fordrar menskligheten, att de föras till olika på förhand bestämda ställen, der allt är ordnadt för att mottaga dem och fördela dem öfver Tur kiet. Det skall likaledes blifva nödvändigt att bestämma antalet af den månatliga tillförseln såväl som att sörja för, att famil jerna inskeppas gemensamt, och att fartygen icke mottaga större antal passagerare, än de hafva rum för. Slutligen måste dragas försorg för, att alla vid affärden förses med nödvändiga lifsmedel för öfverresan och de första dagarne efter utskeppningen. På detta sätt skola turkarne, om de riktigt inse den uppgift de hafva att lösa, kunna vidtaga nödiga åtgärder och ordna transportmedlen i öfverensstämmelse med det fastställda antal-t, och man skall då icke dagligen se hundratals menniskor dö af sjukdom och hunger. Man må slutligen icke tro, att den skildring jag här gifvit är öfverdrifven; den har icke ens återgifvit allt det förfärliga i Rysslands sätt att gå tillväga. Mitt bref är närmast föranledt af den likgiltighet, hvarmed man i Europa varit vittne till tseherkessernas lidanden, i det icke en enda röst höjt sig för att påpeka Rysslands skamliga beteende. Jag har velat gifva mitt bidrag till den skampåle, som allmänna meningen i ! utropa utan tvifvel skall uppreza åt den barbariska regeringen i S:t Petersburg.? AMERIKA. Från Lima berättas den 13 Sept., att dervarande kongress, efter en i 20 dagar fortsatt diskussion, rörande spanska frågan, fattat följande beslut: Art. 1. Exekutivmyndigheten skall begagna sig af alla hjelpkällor, alla vanliga och utomordentliga medel, som hon lagligen har till sitt förfogande, för att försvara det nationella områdets integritet mot hvarje anfall eller usurpation, som redan skett eller framdeles kan komma att ske, mot republiken. Art. 2. Kongressen har beslutit, att exekutivmyndigheten skall förklara spanska regeringen krig, såsom det sista medlet, för att vinna fullständig och hederlig upprättelse för de orättvisor som Spaniens agenter begått mot republiken. Men i händelse Chinchas-öarne skulle blifva utrymda och nationalflaggan helsad, har exekutivmyndigheten åliggandet att, i öfverensstämmelse ed sina författningsenliga rättigheter, använda alla af internationella rättigheter medgifna medel, för att träda i officiel förbindelse med spanska regerinvgen?. En stor amerikansk kongress skall inom kort sammanträda uti Lima. Alla Sydamerikas republiker skola vara representerade på densamma. Amerikas nuvarande ställning skall med allvar pröfvas och en liga bildas, för att tillbakavisa hvarje anfall, som kan komma att göras af någon curopeisk makt. (Meddeladt.) Aa KR