Aftonbladet – 21 oktober 1864, sida 3

1 det de redan på förhand besluta ait göra en kabinettsfråga af Florens väljande till hufvudstad. Alven förklara de, att de ingalunda ämna tillåta någon skandal och ej skola underlåta att vidtaga de mest energiska åtgärder, för att förhindra alla dyhka olagliga försök. Från Turin skrifves den 16 dennes: I morgon skall, nti en arbetarförsamling, öfverläggning komma att ega rum rörande en petition till parlamentet, hvaruti fordras, att den förra ministåren måtte fö tas i anklagelsetillstånd. En annan petition skall uttala ett ogillande af Septemberfördraget med Frankrike. GREKLAND. Från Athen berättas den 13 Oktober, att ett mord örsök blifvit gjordt mot inrikesministern, men misslyckats. ASIEN. Efter Pays meddela vi följande korrespondens från Samsun (en liten by i Mindre Asien, vid Svarta Hafvet, daterad den 17 Aug. 1864: ?Under de sista månaderna hafva i Orienten förefallit händelser, om hvilka jag tror mig böra sända eder noggranna upplysningar. Ett helt folk har blifvit beröfvadt sina besittningar, plundradt på sina egodelar och af: obarmhertiga segerherrar förja adt från sina fäders jord. Offren äro tscheresserna, och röfrarne ryssarne. Det är redan några år sedan enskilda skaror al tscherkesser Je frivilligt undandraga g ryska oket. De arma menniskorna vände sig till Turkiet och bådo om gästfrihet, som icke heller nekades dem. Man kan öfverbufvud anslå antalet af dem, som sålunda nedsatte sig i de länder, turkarne anvisade dem, vid Donaus stränder, på slätten vid Dobrudscha, Adana, 0. s. v., till inemot 300,000 individer. De hafva nu i dessa trakter byggt upp byar, i hvilkas omgifning kulturen tagit betydlig fart. Trots denna frivilliga, redan temligen betydliga utvandring fortfor den tscherkessiska befolkningen dock beständigt att oroa Ryssland, emot hvilket landets inbyggare oafbrutet fortsatte striden. Man kom derföre till den vertygelse, att Tscherkessiens fullständiga underkufvande och pacificering lättast skutle uppnås genom användande af de mest enerviska medel. Enligt ryska systemet är ett nds pacificeripg? liktydigt med att utrota befolkningen och släpa den i massa till nåson af det ofantliga rikets aflägsnaste vrår. Siberien ligger emellertid för långt bort, hvarigenom transporten blefve för svår och kostsam, och tscherkesserna läte dessutom icke så lätt transportera sig, då de under vägen skulle hafva kämpat till det yttersta med sina fångvaktare. Man hittade derför på en beqvämare utväg. Man inneslöt dem emellan armekärer och förföljde dem öfverallt. Deras land förhärjades, deras hus plundrades, deras städer ödelades, och hela efolxningen drefs till kusterna af Svarta Hafvet. Under de sednaste fem månaderna har detta folk, som såg sig utan lifsmedel, utan tak öfver hufvudet, nödgadt ut inskeppa sig på alla de fartyg, som kunde anskaffas; de instufvades ull vida större antal än fartygen kunde rymma, blandade om hvarandra som det föll sig, utan att vara försedda med lifsmedel för öfverfarten och utan att medföra annat än sitt elände. I detta tillstånd kastades de iland på de närmaste kusterna af Turkiet. Våvorna mottogo under vägen deras lik, som dukade under på denna seglats, ehurn den blott räckte ett par dagar, och Svarta Hafvet har väl knappast någonsin mottagit så många menniskor i sitt sköte. Under de sista fem månaderna hafva i Trapezunt ut skeppats öfver 100.000 och i Samsun öfver 200,000 af dessa flyktingar. I början sändes dessa laddningar till Trapezunt. Då staden är rätt ansenlig, hade den en tid bortåt lätt att mottaga dem, men alltsom antalet tillväxte, vägrade man att taga emot lera, och ryssarne valde då Samsun till uteppningsort. Denna lilla stad, som blott knar 4000 invånare, har under loppet af några veckor mottagit öfver 200,050 tscherkesser, som voro ur ständ att skaffa sig hvarken föda eller husrum. De olycklige kompera under bar himmel, decimerade at tyfus och andra sjukdomar, som uppkomma genom deras fatugdom. Dödligheten kan uppskattas till 400 personer om dagen, och at detta antal omkommer — det är törfär ligt att säga det — mer än hälften af hunoer. De öfverlefvande ega icke sjelfva krafter nog att begrafva sina döda, utan liken ligga derför och ruttna på gator och vägar. Turkiska regeringen harskyndat att öra allt hvad den kunde, för att minska omfånget af dessa rysligheter. Den har befraktat stora ångbåtar, som jemte krigsansportfartyg dittört lifsmedel, kläder och lt, och derpå tagit med sig passagerare tillbaka, som blifvit fördelade på de ställen, der man kunnat skaffa dem en vistelseort. Så stor än omsorgen varit, har den dock icke kunnat räcka till att tilliredsställa allas behof. .För ögoblicket uppehälla sig ännu öfver 70.000 individer i Trapezunt och öfver 150,000 i Samsun, som vänta på att man skall föra dem bort till andra ställen ; i detta antal är icke inräknad den stora mängd, som spridt sig uti Mindre Asien och andra trakter. De ankommandes antal är ännu alltid större än antalet af de olycklige, som det lyckas att bortföra från dessa improviserade ryska depöter, och man gör räkning på att ytterligare 4 å 500,000 tscherkesser på samma sätt komma att öfverföras till Samsun eller närliggande städer. För dessa olycklige, som b ifvit inskeppade utan ordning, nakna och utan lifsmedel, har fomiljelifvet icke mera någon betydelse. Alla blodsband äro sönderslitna, och sakerna hafva nu kommit så långt, att man kan köpa slafvar för ett spottpris; för en gosse eller flicka varierar priset mellan 40 och 100 paras (16 å 50 öre!) Jag har här gifvit en trogen skil